Köper betydligt fler stavpar än löparskor numer.
De neongröna stakar jag mig fram på rullskidor med. De är i nån hård metall som klarar att jag använder dem som ”stödhjul”. Ett par står det Vasaloppet på – de vanliga skidstavarna. Jag ska nog dit tror jag. Till Sälen. Och ta mig hela vägen till Mora.
Därav stavpar nummer tre. Det står Extreme fit på dem. Ska man använda dem på det sätt jag tänkt, måste man vara just fit. Det upptäckte jag idag, när jag gjorde ett försök. Inspirerad av Marie gav jag mig ut med stavarna i löparspåret.
Det stod elghufs på schemat. Kanske älglufs, om man översätter norskan till svenska? Har försökt luska ut hur detta lufsande skiljer sig från andra stavlöpningsvarianter: som sprättande skidgång. Fick alls ingen reda i det, men gillade Mathias Fredrikssons version.
Så det var den jag försökte mig på i skogen bakom Västra Väppeby. Upptäckte direkt att det inte funkade på asfalten. Så jag fick vänta till korta grussträckan, en svag, svag uppförsbacke. Pulsen slog i taket efter en minut. Knappt.
Insåg redan där att det skulle bli ett svinjobbigt pass. Och jag som trott att jag skulle ut och jogga lite med mina nya stavar… Istället blev det intervaller på skogsstigarna, på annat sätt klarade jag inte att älga fram på det där sättet i terrängen. Tre minuter. En minuts hängande vila.
Pulsen rusade. Axlarna förvandlades till gelé, och låren blev märkligt matta. Och då är jag ändå rätt säker på att älglufsandet egentligen är ännu jobbigare. Jag sprang nog för mycket. Just det fel som Orjan Ravndal visar på Aftenbladet.
Minns att jag såg den suveräna dokumentären Gröt, svett och klistervalla på SVT i vintras, och gapade över Emil Jönsson som krossade en backe med stavar i händerna. Nu gapar jag inte bara, jag är fullständigt mållös. Extreme fit! I kubik.
(Innan någon tror att jag fått hybris: jag jämför mig inte med landslagsåkare. Självklart inte. Men jag ska banne mig jobba på att bli lite mer vältränad än jag är! Men inte i morgon. Det har gått fyra timmar sedan jag dråsade ihop på dörrmattan. Jag känner mig mör. Mörad biff brukar göra ont dagen efter. Rejält.)
…………………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Brukar ju bli lite motvalls vad gäller skidor, men elghufs var banne mig något som jag måste pröva. Tack för ny inspiration till ljuvlig transpiration!
Inser också av filmerna i ditt inlägg att jag bör ge överkroppen lite fler utmaningar. Kanske bra för min trilskande rygg?
Mycket intressant och helt nytt för mig. Det ser ta mig tusan ut som om Fredriksson verkligen åker skidor!!!
Aha! Ibland springer en man förbi mitt hus – till och från skogen, med stavar i händerna. Nu förstår jag bättre vad han gör.
Oliver Sture: Hufsandet är helt klart värt ett test! Och säkert nyttigt för en skraltig löparöverkropp. Ta´re lite varligt bara, känner själv att den vridande rörelsen tog på ryggslutet, som inte är van vid den typen av rörelsemönster.
Jumper: Eller hur? Jag såg mer ut som om jag möjligen hade snöskor på fötterna. Tror jag.
Anneliten: Misstänker att de grabbar jag mötte på vägen var aningen konfunderade. De log i alla fall…
Härligt!…du har kommit igång:)…fortsättning följer väl?
I helg har jag sprungit ett snabbpass och ett distanspass, och jag måste säga att nog tusan har det hänt något, jag har mycket mer spänst i löpsteget än tidigare, måste delvis bero på stavträningen:)
Fick ett tips om att köra ”Indianhopp” i en uppförslöpa(utan stavar)för att först nöta in rörelsen ordentligt, skulle tänka på att skjuta ifrån ordentligt sikta både högt och långt, och med blicken fäst långt fram, högt, mot backens topp…sen addera stavarna. Fungerade faktiskt riktigt bra, benmördarövningar…I like;)
Ha det bäst!
Fasen vilken bra film! Det torde ju vara inspirerande och utmanande för dig/er som vill satsa på skidor inför vintern. 🙂 Pedagogiskt och bra.
Marie: Jag räknar med att ta sällskap av stavarna igen, men den här gången ska jag vara förberedd på intervaller redan från början. 🙂 Är helt säker på att hufsandet bidragit till din fina form. Jösses va´ det var jobbigt! Ska inleda stavlöst nästa gång – det är ju klurigt det här med att koordinera armar och ben.
Paljetten: Eller hur! Visst blir du lite sugen på att köpa ett skidor och haka på till Dalarna i februari?
Coolt! I veckan ska jag testa bungy pump. Ska vara snäppet jobbigare eftersom man måste trycka ner och hålla emot.Fast jag kommer nog att springa för mycket jag med…
Den där styrkeövningen med skivstången på NACKEN avstår jag utan tvekan.
Kör hårt!
Bungy pump? Det låter superspännande. Det ska bli riktigt kul att läsa om! Och du tar väl med kameran!
”Nackburen ryggträning” verkar sannerligen livsfarligt, tycker förexten att de flesta av de där styrkeövningarna är liiiiite omänskliga. Frivändning med litet hopp, nej tack.