Femtio sekunder. Tvärnit. Femtio sekunder. Slutkörd. Femtio sekunder. Nära döden.
Man kan springa i branta backar. Eller så kan man elghufsa i branta backar med stavar i händerna. Version två är groteskt, brutalt, grymt mycket jobbigare än version nummer ett.
Så jobbigt att man inte märker av bristen på kläder. Träningsväskan packades i panik för lunchlöpning. Vintertajts. Och långkalsonger. Jacka. Ingen tröja. Långfillingar har inget lämpligt hål för skallen. Arbetströjan? Nja, man vill ju inte gärna utsätta närsittande kontorsråttor för svettdimmor hela eftermiddagen. Frös som en hund. I fem minuter. Sen var jag varm, och frustade för livet.
……………………………………………………………….
Hundar må frysa, men det gör inte lufsande elgar. Dom har inte ens långkalsonger vad jag vet. Hur skulle det se ut?
Både jag och jumper skulle ge mycket för att någon gång få en skymt av ditt elghufsande.
Farsan: Ett par pösiga försvarsvarianter skulle väl se läckert ut på skankarna?
Snitsaren: Jag gömmer mig i de djupaste skogarna…