Överst på nattduksbordet ligger Haruki Murakamis ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”.
Många igenkännande hundöron. Men också undrande ögonbrynshöjningar.
På sin gravsten vill han ha inskriften Han gick åtminstone aldrig.
Sak något huggas i sten om mitt löparjag får det hellre bli Hon slutade aldrig springa.
………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
I något inlägg på snitsarens blogg påstås jag ha karvat in ”JUMPER MARATONLÖPARE” i en trädörr och senare med aggrsiva hugg sökt utplåna texten. Kanske något sådant i sten kunde vara lämpligt?
Naturligtvis är jag nyfiken på de många igenkännande hundöronen och de höjda ögonbrynen. En bokrecension signerad bureborn vore kanske för mycket att begära, men några tankar vore mums…
(Har inte läst boken men joggerskan har)
(Jag menade alltså att texten på gravstenen också skulle vara symboliskt sönderhackad).
Jag läste ut den där i måndags. Ville bara säga det.
Och jag blir nyfiken på vad du läser för tidning… ”Även porrfilmer dubb…”
Jag blev med nyfikne på vad som är BAKOM! 😉 Får jag sno dina citat till min gravsten?
Jumper: Frågan är om någon skulle begripa att stenen skulle vara sönderhackad? Eller misstänka att kyrkogårdsmarodörer varit framme.
Jasså det räcker inte med hundöron och ögonbrynshöjningar? Jag återkommer med lite mer utförligt utlåtande. (När jag inte maskbloggar från jobbet).
Farsan: Eller så kan farsan skriva en recension?
Anneliten och Ingmarie: 😀 Språktidningen. Rafflande va? ”Även porrfiler dubbas till katalanska”.
jag läste Murakami i somras, språktidningen har jag inte läst 🙂
Lite blandade intryck av beoken. En del igenkännande leenden medans annat (vad exakt har slukats av glömskans gråa skymning) kändes ganska obekant och faktiskt också tvångsmässigt (i motsats till frivilligt och njutningsfullt) vad gäller hans inställning till löpning och träning.
Haha… jag fastnade också för tidningen bakom 🙂 . Men det kanske man inte ska rista in på gravstenen.
Jag är som Staffan lite tudelad gällande boken – jag fick upp ögonen för Murakami som författare, men gällande löpningen kändes det lite sådär. Helt klart läsbart dock!
Enligt myten sägs Edgar Degas ha velat ha gravstensinskriften ”Han tyckte mycket om att teckna”. Kanske jumper eller någon av er andra kunde tänka sig ”Han/hon tyckte mycket om att springa”?
Fick boken för något år sedan av en kollega som fått syn på den på någon flygplats i världen och tänkt på mig… (Tack Pia!) 🙂
Slogs under de första kapitlena av den kliniska engelskan som han själv fixat till. Efter ett tag kunde jag dock koncentrera mig på innehållet och tyckte väl att den var lite småkul, men var inte helt odelat positiv.
Dock lockades jag av tanken att springa mellan Aten och Marathon (antingen i originalriktning eller i den som Murakami-san valde. Det lät riktigt kul!
Skildringarna av sim-momentet i triathlon med avsparkade glasögon och drunknings-panik-känslor som oundvikliga(?) ingredienser skrämde mig.
Håller med ovanstående recensenter – läsvärd bok, men knappast nobelprismaterial. Och när det gäller löpningen känns det så… japanskt. Asketiskt, plikttroget och tvångsmässigt. Hade jag inte varit löpare hade jag förmodligen betraktat karln som en smärre galning – för vem skulle annars utsätta sig för nåt dylikt. Men nu kan jag ändå förstå drivkraften, att sätta upp ett mål och sedan sträva efter att nå det. Även om det inte alltid är supernice.
Jag gillar starkt hans sätt att skriva. Realism, men ändå inte. Eller kanske snarare: realism ger ju sällan en realistisk bild av världen, istället skapar den en sort absurditet som jag gillar. Upprepningar, och motsägelser. Ibland blir det tjatigt, ibland skapar det en känsla för att världen faktiskt inte är entydig.
Jag tycker den var bra inledningsvis med beskrivningen av hans förhållande till löpningen, men sen dog den.
Fast jag gillade ju hans beskrivning av hur känslorna gick kring ett 10-milslopp, bl a där han kände sig som en bit nötkött i en alldeles för längsam köttkvarn.
Jag fann Murakami genom att ha läst om just den där boken… sökte efter den och fann istället ”Fågeln som vrider upp världen”. Mycket bra bok. Hamnar lätt på toppfemlistan! Efter att ha läst era kommentarer så skippar jag nog löpar-boken. Vill ju inte sabba min förälskelse 😉