Varmt villebråd

Idag  var det mameluckläge. -10. Då värmer mina Houdinis fint under löprundan.

Sen kan man knarra fram längs vägkanten och fundera över vad underbyxor och slavsoldater under islamiska härskare har gemensamt. Mammelucker – mamluker.

Mamlukerna bar inte mittpålåretlånga mamelucker med fleecig insida. På femhundra år har pösbyxorna med hopsnörning vid fötterna uppenbarligen  blivit kortare och kortare. Och sen försvann hopsnörningen också. Tur det, annars hade det kliat på låret.

I skogsdungen vid Tomta övergick jag till att fundera över mameluckeri istället. De såg ut att vara fulla av sånt, de två paren glimmande ögon som syntes mellan trädstammarna. 1624 betydde mameluckeri opålitlighet och falskhet. Medan jag sprang – ständigt riktande pannlampan över axeln – hörde jag rovdjurs jagande genom fluffsnön.

Inte f-n gick det snabbare att springa för det. Kroppen struntade i att den borde springa för livet. Segade fram på mameluckvarma, men stolpiga, ben. Uppenbarligen tvärsäker på att ögonen tillhörde rådjur, inte några blodtörstiga löparmördare.

……………………………………………………………………….

Annonser

4 tankar om “Varmt villebråd

  1. Mamelucker till trots – jag fryser alltid om rumpan – trots att resten av kroppen är varm och trots att jag tycker att rumpan är en muskel jag faktiskt jobbar med när jag springer – mystiskt!

  2. Jag har degraderat mina tidigare jättefina ull/silke-mamelucker till träningsmamelucker. Helt underbart! …förutom en liten detalj, de håller på att falla sönder och samman och snart hamnar de i soporna för att de är så håliga och slitna.
    Måste säga att denna tid på året är mameluckerna faktiskt viktigare än hastigheten på löppasset! 🙂

  3. Ja, på den här bloggen lär man sig alltid något nytt. För mig var Houdini tills nu bara en utbrytarkung och ”mameluckeri” var naturligtvis också ett helt okänt ord.

    Själv springer jag om vintern i bylsiga overallbyxor med foder. Långkallingar har jag inte använt sedan jag gjorde militärtjänst. Jag brukar inte frysa om de delarna utan problemet är alltid händerna och näsan.

  4. Anneliten: Visst är det konstigt! Jag frös alltid om baken, tills jag hittade Houdinis. Men kryper det ner mot -15 fryser jag ändå om rumpan. Kanske borde man ha en täckkjol över?

    Lisette: Silke låter lyxigt, men kanske inte som gjort för träning. 🙂 Jag skyller på mameluckerna att det går så långsamt just nu, de blir lite trångt över rumpan… Fast egentligen är det nog bara jag som är ur form.

    Jumper: Händerna är ett aber, Jag fryser iofs inte om dem men det beror på att jag har jättetjocka tumvantar på mig. Efter tre kilometer svettas jag om händerna, men kan inte av av mig vantarna för då börjar jag frysa. Näsan fryser jag sällan om , men däremot blir kinderna ofta frusna i en stelnad grimas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s