Kroppen minns banne mig fortfarande gårdagen. Mycket fysiskt. När jag tittar ut på vägen kan jag känna hur jag springer längs den, helt motståndslöst. Eller springer förexten; snarare leviterar.
Inte fasen vet jag vad som hände. Efter månader när löpningen mest varit något som bara ska göras. Avklaras. Lika spännande som att tanka bilen. Och så plötsligt bara flyter jag fram. Får ett pass där varje steg studsar in löparlycka.
Kanske var det löpargudinnan som ville säkerställa att ingen troende skulle överge sekten? Sände ut lite löparknark.
Jag springer inte längre med pulsbandet på. Skaver så förtvivlat. Alltså har jag ingen aning om hur kroppen – i realiteten – ansträngdes. Upplevelsemässigt låg jag på 13 på Borgskalan. (Enligt mitt eget, mycket subjektiva, sätt att använda skalan i fråga. Utan koppling till faktiskt antal hjärtslag.)
Så brukar jag inte uppleva 12 K i 5:30-tempo nuförtiden. Härom veckan sprang jag sex kilometer i 6:15 tempo. Ett riktigt grispass. Upplevd ansträngning: 15. Jag är helt övertygad om att pulsen låg betydlig högre i går än den gången. Kroppen jobbade hårdare, men vägrade kännas vid det. Vad består det där uppåt-tjacket av egentligen?
………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Det är skönt att du är tillbaka! Känner mig avundsjuk när jag läser om din löpupplevelse, men samtidigt blir jag hoppfull. Jag har också haft en trög period. Kanske lossnar det snart?
Ja, plötsligt händer det. Tyvärr förstår man sällan varför… lika lite som man förstår varför det nästa gång kan kännas tvärtom (Nej det är inte ett löfte).
Funderar på om det är så att man ÄR bättre sådana dagar, dvs om man verkligen har kapacitet att springa fortare än annars, eller om det bara känns bättre när man anstränger sig?
Bara njut! Klart att man vill analysera och veta för att få uppleva igen, men så lättillgänglig är inte just den här drogen.
jag behövde läsa detta just nu – hade ett ritigt ”drogfritt” pass i morse.
Halleluja! Löpning när den är som allra bäst. Vet inte om det finns någon bra förklaring till varför det kan kännas så annorlunda från gång till gång. Blir både överaskad och obeskrivligt lycklig de gånger det händer. Jag tror nog, precis som du, att det är löparguden/gudinnan, eller överprästen i löparsekten som har ett finger med i spelet. Som ett litet under som får oss troende att fortsätta tro. Eller är det helt enkelt ett perfekt samspel mellan olika inblandade faktorer (mat, sömn, dricka, inspiration, månfas, etc). Samt att du under lång tid varit lydig och gjort hemläxan. Vecka ut och vecka in…
Camilla: Är helt säker på att den högre löparmakten snart kommer coh ger även dig en sil. Trogna adepter måste ju belönas!
Jumper: Det är just den nöten jag gärna vill knäcka. Är jag bättre, eller känns ansträngningen mindre? Det senare skulle i sånt fall mer sitta i knoppen än kroppen, kanske. Och då kanske man kan lura till sig narkotikan lite oftare.
Anneliten: Önskar mibland att man barakunde slinka in på apoteket och köpa sig några piller. Fast då skulle förstås en hel del av löparmagin gå förlorad.
Benet: Det kan faktiskt ha varit månfasen. Nästan, nästan fullmåne. Mångalen, snarare än löparhög? Det kanske är i den hon/han bor – översteprästen.
Kroppen är svår att tolka emellanåt.
Jag sprang hem till en kompis igår, drygt 5km. Kroppen var så tung så tung och ville inte alls med. Sprang hem från samma kompis två timmar senare och då var det lätt lätt och jag fick hålla tillbaka.
Man får bara acceptera dagsformen helt enkelt =)
För övrigt är jag glad att jag kan komma in på din blogg igen på jobb. Den har varit blockad i många månader med beskrivningen ”Sport” men nu har den öppnats upp….
Den fråga jag ställde till Dunceor på funbeat tycks än mer relevant efter hans beskrivning av sin löpning här ovan.
Vad var det kompisen bjöd på??
Kan för övrigt meddela att även jag fått min beskärda del av löpkänsla. Lite bureborn light. Jag tror att en del av hemligheten låg i att jag fokuserade på ett snabbt lätt löpsteg med bra fotisättning. http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=2956069
Dunceor: Är helt inne på Jumpers linje. Vad var det egentligen i kakorna hos kompisen…. 😉
”Sport”, det var som fasen! Tar det därmed som en komplimang att bloggen spamklassades.
Jumper: Det ligger uppenbarligen löparglädje i luften. Så underbart!