Jag börjar känna mig lite schizo i skidåkandets spår. Tittar ut genom fönstret och känner glädjepirr i hjärtat om det ser ut såhär:
Nu blev det bara en knapp timme, sen kom Tant Tö och sopade bort all nyfallen snö. Sorgesamt. Gårdagens skidspår liknade mest en rodelbana. Fortsätter det så här fick jag mig kanske säsongens sista skidpass. Tur då att det slutade i dur.
Drygt 18 kilometer glädjestakning. Lyckades till och med gå upp på tå för att få extra kraft. Utan att tappa balansen och fara runt som ett härvelkors. Kroppsliga minnen lär vara långlivade. Hoppas de inte möglar till nästkommande vinter.
Dagen därpå knyter jag på mig löparskorna och magen beter sig som en centrifugerande tvättmaskin över detta:
Terrängpremiär med vårkänning. Skare som ömsom bar och ömsom brast. Men ibland också detta:
Fjolårsgräsmjuk löparnjutning. Helt. J-la. Underbart!
………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
För att ytterligare spä på din ambivalens: Snö eller ej skulle du inte ha hunnit tappa mycket skidkänsla på den månad som återstår till Vasaloppet och med din kapacitet hade det kunnat gå som en dans!
Blev lite bekymrad över centrifugen i din mage, innan jag förstod att det handlade mer om vårkänslor än om vinterkräksjuka. Själv håller jag mig ännu snällt på de plogade vägarna, men njuter av vårsolen.
Det verkar förresten inte ha varit mycket till förkylning du hade. Gnällmaja!
Så har jag lärt mig något nytt här igen, denna gång vad ett Härvelkors är för något.
Jag blev förvånad över aktiviteten i vårt lokala skidspår igår när jag sprang förbi! Spåren såg fortfarande riktigt fina ut.
Just nu tycker jag det verkar som om Kung Bore och Tant Tö kommit överens om att ta en time-out i förhandlingarna.
Jumper: Det är nu inte själva skidåkandet som fått mig att omvärdera en Vasaloppsstart. Även om nio mil på skidor är attans så långt. Men är så jäkla meckigt med stora tävlingar! Jag blir helt matt av att tönka på logistik, och husrum och allt folk. Hu!
I ärlighetens namn är jag fortfarande förkyld. Borde inte alls ha tränat i helgen, men lessande på att vara klok och förståndig. Fy på mig!
Staffan: Även enligt lokala källor häromkring lär det finnas mer skogsdjupa skidspår som fortfarande erbjuder fint före. Hemma gassar solen för kraftigt i skogsbackarna. Får nog ta mig en utflykt.
Jag förstår dig fuller väl! Själv tävlar jag aldrig utanför Stockholm och allra helst vill jag kunna byta om hemma. Att åka skidor bara för att få till ett och annat njutbart höjdarpass är dessutom föredömligt och värt att ta efter…, vilket jag skam till sägandes inte gjort, eftersom mina skidor har stått kvar i förrådet hela vintern.
(Tänkte skriva ”Klok flicka!”, men jag väntar och ser hur det blir med din förkylning först).
Trodde också först att det var nåt knas med magen din. Skumt. Måste vara säsongsparanoia.
Nåväl. Skönt att det börjar bli vårigt även uppe i Trögden. Färgen på slyn/gräset vid fot känns igen och får det spritta till ordentligt i benen. Som för övrigt är lite möra idag efter första dagens utförskörning i Sälenfjällen.
Passerade igår Vasaloppsstarten och det jag funderade mest på var logistikutmaningen det skulle innebära om jag någon gång skulle bestämma mig för att ställa upp… (vilket jag iofs betvivlar men man vet fasen aldrig).
Hoppas förkylningen släpper snart. Min har hållt sig i schack och inte blivit värre. Men nåt är det som ligger där och lurar. En whiskey kanske? 🙂
Tror minsann det bor en liten skidåkare i dig med! Och jag förstår med det där med att du inte pallar tänka logistik.I synnerhet inte till ett så stort event där man dessutom ska släpa med sig flera kilo utrustning!
Jumper: Men fy på sig – en sån kanonvinter och ingen skidåkning! Nej jag ångrar mig. Har man ingen lust ska man inte åka skidor, då blir man bara surmulen.
Benet: Sälen. Va´ trevligt! Utförsåkning har jag inte vågat mig på på evigheter. Farträdd med åldern. Men man ska som sagt aldrig säga aldrig! Kanske ska vi dra igång en ”Maratonlöpare till Vasan” utmaning inför nästa säsong?
Ingmarie: Tittade på bilder från tävlingarna i fjol och drabbades av smärre panik. Skidor och stavar och toppluvor i en enda röra. 🙂