Magisk maskot

Jag lägger nycklar på bord, går tveklöst under stegar och spottar aldrig efter svarta katter. Men det händer att jag tar i trä om jag tycker mig ha utmanat ödet genom att förhäva mig själv = tagit ett för stort steg utanför Jantelagens hägn.

Skrockfull. Inte så värst. Men man kanske borde skaffa sig en maskot? Sneglar på Pumlans säng.

Vidskeplighet lönar sig. Ökar prestationsförmågan. Det kan man läsa i Ny Teknik.

Tyska forskare har experimenterat med maskotägare, som fick utföra ett memoreringstest. Vissa fick behålla sitt ”totemdjur”, andra lurades att genomföra testet utan. De som hade tillgång till sin maskot presterade bättre. Tydligen stärker både maskotar och speciella ritualer självförtroendet så mycket att man helt enkelt blir bättre.

Ska jag skaffa hartass? Börja knyta dojjorna på ett visst sätt? Fastställa vilken som är lyckotröjan?

………………………………………………………………………

 

5 tankar om “Magisk maskot

  1. Stig är fortfarande mållös. Tror det beror på att han numer anser sig vara en Snitsarens musa. Högfärdig typ, den lille tigern.Hur gör man som löpare med sin maskot? Måste man bära den med sig under loppet för att den ska ge kraft, eller kan man lämna in den med övriga persedlar i de där plastpåsarna som arrangörerna tillhandhåller. Kvävs kraften där?
    Känns lite jobbigt om jag måste springa och hålla Stig i handen hela tiden. Kanske en tatuering?

  2. Jag med min lejonman till kaluffs vill inte få luggen i ögonen så när jag tränar vill jag har mitt hårband på mig. Utan den rinner svett och orkeslöshet ned i ögonen på mig. Den fungerar som en maskot kan man säga…
    När jag joggar ute med toppluva på mig så har jag den under mössan… kallade skrock, jag kallar det ritual och säkerhetsrutin vill inte ha något att skylla på om det går dåligt ;).
    Det är en bit tyg, avriven av en gardin, billigt och väldigt nödig på träningspassen 🙂

  3. Paljetten: En bit gardin! Det förklarar saken. För jag måste erkänna att kan kastat ett extra öga på ditt hårband. Det ser så – hrm opretantiöst -ut. 😉
    (Förexten ska jag inte säga pip om saken, har själv en fransig snusnäsduk som snart faller i bitar.)

    Ingmarie: Är lite orolig att jag ska bli beroende. ”Jaha, jag har glömt voododockan hemma – bara att lämna stratfållan.” Typ. En tatuering är nog en bra idé, trots allt. Ingen risk att den försvinner någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s