Tror först att svetten i ögonen lurar mig. Jag ser ju rimfrosten. Trots att solen mejslar ut rännilar i den snötäckta grusvägen.
Sen ser jag tufsarna som fyller luften, som fastnar likt iskristaller i hagtornsbuskaget. Kaveldunet fröar.
På utvägen SER jag. Lapar i mig sol med djupa, lugna andetag. Lunchlöpning i gnistrande vårvinter.
På hemvägen försöker jag öka farten. Lönslöst. Och inte ser jag kaveldunet heller. Sätter det i halsen istället.
……………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Vad häftigt! Gissar det var längs Fyrisån någonstans då? Var också ute på en lunchrunda i det området igår, men upptäckte tyvärr varken fröande kavledun eller skenande Bureborn. Men att det var en fantastisk dag för löpning, det märkte jag i alla fall. Svårslagen upplevelse!
Visst var det härligt! Jag hostade kaveldun vid Sunnersta herrgård. Kutade längs Fyrisån till Flottsund och kollade in Sunnersta på tillbakavägen.
Vallört och kaveldun. Nu börjar jag få lite kläm på botaniken längs Fyrisån…
Det är bra vackert!
Det är nu det börjar. De riktigt fantastiska våriga löpupplevelserna. Det är nu det gäller att vara med! Härligt (be)skrivet!