Kör så det ryar

Jag gillar att upptäcka nya städer. Förr jagade jag runt i centrum efter roliga butiker och mysiga kafeer. Nu kutar jag oftare runt och letar löpupplevelser i städernas mer perifera delar.

För dagen i Borås. Eller snarare en bit utanför, i naturreservatet Rya åsar dit jag tog den blå lokalbussen.

Där kan man springa så det ryker ur öronen. Kuperat. Nu vet jag vad det är. Inte som Bergen, där det först går upp, upp, upp och sedan ner, ner, ner. På Rya åsar går det upp och ner, och upp och ner. Och sen går det upp och ner.

Vackert är det också. Trollskt vackert. Med slingrande stigar som duckar under ekkronor och djup, uråldrig granskog som luktar mossa och fräken. Och ibland mer som unket, härsket avlopp.

Belöningen efter en hjärtsnörpande och tekniskt trixig uppförslöpa – som inte löps överhuvudtaget – är klinten. I mitt fall Rya klint. Där suger det ordentligt i magen när man tittar ner. Men tittar man envist rakt fram kan man njuta av utsikten över Borås. Och samtidigt försöka lista ut hur man bäst hittar tillbaka till hotellet löpandes eftersom kollektivtrafiken slutat gå.

Väljer man då vägen längs Viskan, i närheten av kraftvärmeverket, får man stå till svars för att man springer. Där ska man nog hellre ragla lite lagom mot målet.

Kontenta. Rekommenderar varmt Rya åsar för löparäventyren! Men håll gärna andan vid de mer gyttjiga partierna. Och se upp för urdruckna explorerflaskor bakom kraftvärmeverket. Heja dock gärna glatt på klientelet som tömt flaskorn i fråga. Då får du kanske också höra att du är en söt raket.

………………………………………………………….

Annonser

8 tankar om “Kör så det ryar

  1. Borås, tidigare känt för väveri, bibliotekshögskola, Ingvar Karlsson, min gamla tanläkare och naturligtvis Elfsborg och Ryavallen, har nu fått nya ansikten i form av Rya Klint och ett flirtigt A-lag vid ett kraftvärmeverk. Osäkert är dock om jumper skulle kallas ”söt raket” vid passage av det senare?

  2. Jumper: stoltast lär de dock vara över en staty av pinnochio, boråsarna. Spriten förblindar, vet du väl?

    Anneliten: Med tanke på att a-laget tydligen hann uppfatta mitt utseende gick det knappast särskilt fort. Eller så gjorde det just det, gick fort, varför de såg i syne. 🙂

  3. Gillar ditt nya smeknamn! 🙂 Och hade högst sannolikt även gillat Rya åsar som du beskriver så underbart att jag ett tag fick för mig att det växte både mossa och fräken här i köket…

    Löpning på bortaplan är allt bra trevligt!

  4. Camilla: I den här frågan har han absolut helt rätt! Och jag förstår precis varför han är i så bra form…

    Paljetten: Eller hur! Synd att man knappast kan ta åt sig, jag tror de var lite skumögda… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s