Lösspringande hundar är inte roligt när man springer, men nu vet jag husdjur som är värre. Hästar. Idag kom jag ikapp ett skrittande ekipage som befann sig på höger sida av vägen. Trodde förstås att de hört mig, jag tassar ju inte fram som en apacheindian direkt. Det hade de uppenbarligen inte.

När jag passerar rycker hästen till. Börjar krumbukta sig och kastar sig plötsligt mot min – den vänstra – sidan av vägen. Hade jag inte tvärnitat strax innan hade jag troligen träffats av ena flanken. Fy fanken!

I övrigt hade jag ett trevligt långpass i sensommarsolen. Lyssnande på tidigare olyssnade avsnitt av favoritlöpradioprogrammet Spanarna. Apropå opålitliga hästar så pratade de bland annat om Troja. Det är där jag bor. Det hävdade i alla fall Johan Hakelius, som lutar sig mot Olof Rudbeck d.ä. Ni vet, uppsalaprofessorn som på 1600-talet hävdade att Sverige i själva verket var Atlantis. Och Thebe ska uppenbarligen egentligen syfta på Täby, Troja på Trögd. Där bor jag.

Men i ärlighetens namn råder det en del tveksamheter om vilken plats Rudbeck menade var Troja. Många är kallade. Trödje, strax norr om Gävle, Tröjemåla i Småland, Toija i sydvästra Finland. Google i all ära, men man bör nog gå till källan. Om man nu kunde tyda 1600-tals krumelurer.

Mina senaste långpass har jag fortsatt att nyttja gallowalking. Dock inte med samma militäriska disciplin som första gången. I dag tog jag mig en liten promenad, och passade på att ta ett par klunkar sportdryck, ungefär var 20 minut. Det känns bra för kroppen. Men efter 20 K påminde mig benen, höfterna och fötterna ändå om att de knappast är långpassvana. Det har blivit lite halvdåligt med långpassandet i sommar. Hade gärna varit en islandshäst. Skritt och trav i alla ära, men de har ju tre gångarter till att ta till: tölt, galopp och flygande pass. Jag hade gärna använt lite andra muskler och töltat hem.

…………………………………………………………………………………..