Uppenbarligen är jag tillräckligt frisk för att springa Lidingö om en dryg vecka. Det är åtminstone vad loppets hälsodeklaration hävdar.
Tillräckligt minsann.Frisk kanske. Träningsmässigt känner jag mig synnerligen otillräcklig.
Och då talar jag inte om de två senaste veckorna som knappt innehållit någon löpning alls. Bara jobbstress och snor. Sånt kan man ju definera om som vila.
Om man haft någon träning att vila ifrån. Någon form att toppa. Det har inte jag.
När jag anmälde mig till loppet såg jag framför mig hur sommardagarna skulle fyllas av backpass och långpass. Det blev hammare och spikar, målarpenslar och sandpapper istället. Vi bygger – fortfarande – ut huset. Fint blir det! Och roligt är det! Men inte särdeles träningsbefrämjande.
Tre långpass har det blivit, har jag för mig, eller kanske fyra? Och då räknar jag givmilt in alla turer längre än 15K… Antalet träningstimmar per vecka har stadigt sjunkit ju längre sommaren gått, precis som antalet kutade kilometer.
Så, nej. Jag tror jag skippar det där med att reducera träningsmängden. Jag glömmer helt enkelt att det heter Lidingöloppet. Jag ska bara ut och springa ett osedvanligt långt långpass i stort sällskap. Frisk som en nötkärna.
………………………………………………………………..
………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Gillar din inställning, allt behöver inte tävlas om utan bara få vara en rolig grej 🙂
Ha det så kul!
Sen ska man komma ihåg att man kan ha olika bra dag oavsett träningsbakgrund. En dålig dag vältränad kan vara riktigt frustrerande och en bra dag halvtränad kan det kännas kanon även om det inte går så fort. Själv begriper jag inte varifrån mina plötsliga formtoppar i sommar kommit och varför de ofta åtföljts av dagar med riktigt usel känsla..Löpning är spännande oavsett nivå. Jag lovar att försöka stå kvar och heja när du kommer joggande på din trevliga lördagsutflykt.
Paljetten: Tack! Ska dessutom se till at få valuta för startavgiften, och käka ALLT på varje vätske- och matstation.
Jumper: Jag håller tummarna för att löpargudinna behagar vara på gott humör och ger mig en sån där bra dag. Är det bara på vår nivå som formen är så där otillförlitlig, tro?
Ser fram emot att träffa på dig nästa helg!
Lidingö skrämmer. Backar skrämmer. Namngivna backar ger mig kalla kårar. Ändå drömmer jag om Swiss Alpine. Jag borde undersökas. Och börja backträna.
Lycka till på lördag! Kommer att bli toppen!
Nästa år, Benet! Då kör vi Swiss! Eller kanske året därpå…