Sällan har jag saknat en fjäderskrud så mycket som i dag. Eller en pälsmössa modell Davy Crocket, inklusive tvättbjörnssvans. Flätor á la fäbostinta smäller liksom inte lika högt när man ska ut och paddla kanadensare.
Jorå, idag har jag utökat sportrepertoaren med ytterligare en gren: paddling. Varför tänker jag avslöja senare i inlägget.
Men först tänker jag berätta att det var synnerligen trevligt med en paddeltur längs Fyrisån. Stilla vattenplask när paddlarna skar vattenytan, pilträd likt uppsaliensiska mangroveträd, kanadagäss som lite oroligt förberedde flytt på strandängarna.
Och fantastiskt sällskap dessutom: herrarna O, P och M. Varav den sistnämnda bidrog med trygghet och kunskap i den för mig helt outforskade konsten paddling. Lite nyttig teori på bryggorna vid Sunnerstastugan:
Först därefter fick vi sjösätta kanoterna. Jag och O tog, lite vinglande till en början, plats i en vit Tapper. Gled sakta ut mellan vassruggarna. Vände uppströms mot stan förbi Ultuna och vindbron. Helt ärligt. Jag är förvånad över hur bra det gick. Efter bara en kvarts paddling hade kroppen hittat nån form av balans. Axlar, armar och mage fattade hur de skulle samarbeta för att inte slösa alltför mycket kraft och energi vid paddeltagen. Vi lyckades banne mig paddla i takt, och undvek att zick-zacka oss fram likt en slingrande hasselsnok mellan strandbankarna.
Känner mig inte längre vrålnervös inför paddlingsmomentet i höstens stora utmaning: Raid Uppsala. Det kommer inte att gå snabbt, men vi kommer att klara det, O och jag. P kommer också att klara det galant, med sin lagkompis A.
Nu är jag istället vrålnervös inför momentet MTB-orientering. Hur fasen ska jag, som är farträdd på trehjuling, kunna cykla på en mountainbike utför Uppsalaåsen?! Jag har ju inte ens en vettig cykel…
I mina förnuftiga stunder blir jag lätt kallsvettig över att jag faktiskt ska tävla i multisport den 15 oktober. Tur att jag inte är förnuftig så ofta…
Och en jäkla tur att jag har O som lagkompis. Med fem raider i bagaget är han en erfaren klippa att luta sig mot. Han kan orientera. Och vi har testat lagandan under två Vertexmaror i fjällen. Vi har samma mål dessutom – att ta oss runt. Det kommer säkert att bli svinkämpigt, men f-n så roligt!
Tack killar för en härlig söndag!
……………………………………………………………………………..
blogg@bureborn 
Fasen vad kul att prova på nya prylar! Och dessutom Multisport!! Wow! Kommer att gå hur fint som helst. Ett glatt humör och en positiv syn på utmaningar tar en hela vägen dit man vill. Och gladare än Burebornskan kan man nog inte vara 🙂 Härliga bilder!
Så det var alltså den S som O varit ute och paddlat med på funbeat (Här är det initialer som gäller, själv heter jag T idag).
Säger: Ååååh ! (T hade i ungdomen en dagdröm om ett liv i kanot, men har i verkligheten så vitt han minns bara suttit i en sådan i en sjö i Mosva en gång).
Tittar på sista bilden. Funderar på om det är du som växer med grabbarna eller om det är tvärtom. Lutar åt det senare. Hur som helst ser ni ut att kunna besegra världen tillsammans.
Är det ”mix lång” som gäller? T lockas inte av mountainbikingen, och skulle ha svårt att hålla reda på alla pedaler, paddlar, kompasser och våtdräkter (nej det var visst inte här), men annars låter det mycket lockande. Om T bara varit lite yngre (Går han med håven? Nej nej). Lycka till och ta det försiktigt under träningspasset på Lidingö dessförinnan.
(Innan du tar fram atlasen eller googlar: Det ska förstås stå ”Moskva”. Vill också för säkerhets skull säga att mina funderingar kring bilden har mer med andligt växande än med kroppslängder att göra).
Fjäderskrud till raiden, ingen dum idé alls… Varför inte gå hela vägen och köra lite krigsmålning också för att verkligen få in den rätta känslan. Frågan är om man skall meddela lagkompisen innan, eller om han skall få en glad (!) överraskning.
Tack själv för en härlig dag! Tycker å-bilden fångar den rofyllda stämningen väldigt bra. Lär bli lite mer plaskande nästa gång.
Jumper – tackar så mycket för din vänlighet att kalla oss ”grabbar”. Och det är klart det är Bureborn som får oss att växa och inget annat.
Benet: Känns skönt med lite pepp! Själv hyser jag en del tvivel, men lovar att försöka ha roligt hela tiden. Med fnitter kommer man långt!
Jumper: Det är aldrig för sent! Aldrig!
Vi kör faktiskt mixed kort, vilket tidigare år tagit O med kompani mellan 3-5 timmar ungefär. Ganska lagom. Långa klassen kräver ett par timmar till.
Vi växer tillsammans!
P: Det är ju en strålande idé! Man kan ju om inte annat sätta sig i respekt bland motståndarna med lite färgduttar i ansiktet. Och bära sydväst så att inte färgen tvättas bort under vattenkriget.
Vilken grej, du är min idol! Jädrar vilken spännande tävling 🙂
Ping: På två hjul « blogg@bureborn
Ping: Raj raid « blogg@bureborn