Kylig andning

I kväll sprang jag utan rumpa. Märklig känsla.

Tunna sommartajtsen blev för kalla i höstvinden. Skinkorna domnade. Och då blir löpningen lite styltigt stelopererad. Robotryckig dessutom, med händerna indragna i jackärmarna. Måste leta fram mamelucker och vantar.

Efter tre kilometer har blodet värmts upp och pumpats ut till och med i lillfingrarna. Då är oktobertemperaturen perfekt för löpning. Älskar att springa genom mina egna andetag, som bildar immiga moln i lampskenet. Synlig andedräkt.

…………………………………………………………………………….

Annonser

7 thoughts on “Kylig andning

  1. Ser fram emot en skön kallsäsong med mycket härlig ”synlig andning”-löpning. Varje del av året har verkligen sin löpcharm, vintern inget undantag. Och om man kan få till lite mitt-på-dagen-löpning då mörkret är som tyngst är det ju kanon! Hoppas dina en-dag-i-veckan-ledigt-planer går i lås.

    Mameluck är för övrigt ett riktigt roligt ord. Hoppas kunna använda det i Wordfeud någon gång 🙂

  2. Visserligen brukar det gå fort att springa i kyla, och visserligen är nysnö ett behagligt underlag, men njavars….

    (Fingervantar behöver jag redan vid +5 och vid minusgrader mössa och fodrade skidvantar som åker av och på. Resten klarar sig trots svett och bomull, men så har jag väl alltid haft något slags pappelucker under den fladdriga overallen).

  3. Ja, inte visste jag att snitsaren börjat springa. Vad kul! Antar att jumper påverkat honom och fått honom (den trendnissen) att vilja haka på den i styrka ständigt tilltagande löparboomen.

  4. Håller helt med!
    Fast mest gillar jag varma, soliga sommardagar förstås… 🙂
    Undra om ”springa i kyla” vore bra för de som tycker de har för stor rumpa… ? 😉

  5. Benet: Börjar banne mig längta efter lite vinterlöpning! Förutom att det är rikigt häerligt att tassa i snö ibland, så känner man sig dessutom som en RIKTIG löpare. På sommaren springer ju till och med kreti och pleti. På vintern springer bara hard-core-löpare. 🙂

    Snitsaren: Ha, det var väl det jag visste – att du tjuvspringer när jumper inte anar det! Det är ett fasligt sjå det där med vantar av och vantar på, tycker jag. Jag kan aldrig bestämma mig för vilken hand som ska hålla i vantarna när de inte sitter på själva händerna.

    Ingmarie: Va?! Håller du med?! Jag som trodde du skulle protestera högljutt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s