Dansant kvalitet

I kväll kvalitetstränade jag lite, lite. Varianten av löpande kvalitet som jag gillar näst bäst – fartlek (bäst är backar.)

Jag är inte tidstypen. För mig funkar alltså inte 3 minuter snabbt – en minut långsamt – 4 minuter snabbt – 1/2 minut långsamt. Eller något annat i den stilen. Ibland kör jag metoden ”fram till Olssons lada”, men oftast blir det musiklek. Ali Payamis Blade är  ganska exakt tre minuter lång, Holding out for a hero med Bonnie Tyler fem minuter. Men tiden skiter jag i – jag ger bara järnet tills låten är slut!

Har förexten svårt att låta bli att  ge järnet när det är musik iblandad. Så jag fick till ett intervallpass på lördagskvällen/natten också. Eller kanske tröskel?

ULK – Uppsala löparklubb – firade 20 härliga år. Med mat och dans. Jag tror jag såg rätt välvårdad ut när jag kom. Efter en halvtimme på dansgolvet  kände alla igen mig sådan jag brukar se ut när vi träffas; drypande av svett och med tvättbjörnstingar under ögonen (mascara).

Jag tycker det är vansinnigt roligt att dansa! Och beter mig följaktligen som en vansinnig. Ger blanka f-n i att make-upen rinner, att håret förvandlas till en riskbuske och att folk tror att jag är spritt språngande galen. Eller misstänker att jag har fått mig för många järn under västen. (Inga järn alls kan jag meddela. Bor man på landet måste man ta bilen hem.)

Nästa gång blir det vattenfast mascara. Någon som vet var man köper en snygg klänning i funktionsmaterial?

………………………………………………………..

10 tankar om “Dansant kvalitet

  1. Några frågor i anslutning till ovanståednde blogginlägg:

    Varför inte en kombination av det bästa och det näst bästa? Jag tillämpar ofta ”backfartlek”, där jag gasar uppför och tar igen mig nerför. Kan det vara något eller är Trögden allför fattigt på 3-minutersbackar?

    Finns Olsson lada i verkligheten, eller är det bara en symbol för ”riktmärke ute på bonnvischan”? (Per Olsson han hade en bonnagård, ian lian lej..)

    Trots din målande beskrivning är jag, som inte svängt mina magra på trettio år om ens då, nyfiken på hur festdans går till nuförtiden. Fritt efter behag eller parvis med danssteg?

    Tre frågor men inget svar på din. Låt ögonen rinna och svetten drypa. Är det fest så är det…

    • Precis som herrn´ misstänkte är Trögden definitivt för fattigt på vettiga backar för att regelrätt backfartlek ska funka speciellt bra. Dra på i fesiga motlut känns så där motiverande.

      Olssons lada är i detta fallet högst verklig. Ett fallfärdigt ruckel som passeras under en av mina vanligare löprundor. Larssons har också en.

      Festdans går säkert till på vitt skilda sätt nuförtiden (hur gick det till förr, och när intäffade detta förr förexten?). Men mitt sätt är helst fritt efter behag. Styrdans är ingen favorit. Och troligen skulle inte en ev. danspartner uppskatta det heller. Med tanke på transpirationen.

  2. Eftersom tant frågar:

    ”Förr” inträffade på 1980-talet och gällde nog bara sporadisk dans till folkmusik i samband med att jag spelte slikt på fiol, men då jag inte fick någon vidare snits på svängarna, plågade jag ogärna främmande danspartner.. Under ungdomen led jag av dansfobi och om jag någon enstaka gång som vuxen dansade till popmusik var det med mycket distans och självironi. Troligen parodierade jag omgivningen men hur det såg ut minns jag inte. Men om du bjuder upp kan jag säkert skaka loss så som vi gör till musik före en del långlopp. Transpirationen är inget problem.

  3. Jumper: Kan ju bli intressant uppvärmning inför ngt lopp framöver. Om vi lyckas anmäla oss till samma tillställning vill säga.

    Benet: Vågade inte riktigt regga det som träning på Fun-beat, men det borde jag nog ha gjort. Minst lika jobbigt som fartleken. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s