Det är läskigare att springa stadsnära än på bondvischan. I helgen var jag på besök hos Gävelbocken, som i år är rundare om magen än vanligt. Passade på att ta en sen eftermiddagsrunda längs Gavleån, upp till Walls hage och i Boulognern.
Det småregnade och började skymma. Inte allför många människor i rörelse, undantaget en eller annan hundägare hukande för vinden. När jag var på väg tillbaka mot stan, och befann mig i bortre delen av Boulognerskogen, mötte jag en cyklande man med en plastpåse från Claes Ohlsons på styret.
För att få ihop ett par kilometer till sprang jag lite härs och tvärs i parken. Då mötte jag honom igen. Och igen. Och igen. Ibland cyklade han på väg in mot stan, ibland åt andra hållet.
Jag tog snabbaste vägen ut på den livligt trafikerade infartsleden till Gävle. Hellre avgasförgiftning än plastpåsprassel.
Kanske hade han helt oskyldigt uppsåt. Kanske samlade även han kilometer. Kanske hade han glömt något och var tvungen att cykla fram och tillbaka. Och så tillbaka igen. En helt ofarlig man med en plastpåsa på styret.
Men tyvärr. Min hjärna signalerade potentiell fara. Jag föredrar att springa i nattsvart mörker på landet. Mol allena. Mol allena innebär per definition en total brist på andra människor. Också människor med möjliga onda avsikter.
……………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Min första tanke är att det var en typisk burksamlare, som rensade parker och trottoarer efter helgen. De mest frekventerade ungdomstillhållen hade redan betats av på morgonen och nu återstod de mindre burk- och flasktäta omgivningarna.
Eller så var det julbockens baneman som var ute och repade potentiella flyktvägar…eller bara någon glömsk stackare med taskigt lokalsinne. Har du provat att springa utåt hamnen någon gång, kanske inte ett stalltips en mörk höstkväll men en sommarkväll förra året var det ganska mysigt!
Tacka vet jag skogen. Där är jag aldrig rädd.
Snitsaren: Initierad gissning, tycks det mig. Som tyvärr faller på att påsen inte var större än att den skulle rymma max två tomburkar.
Staffan: I samma stund som jag kutade runt invigdes bocken av årets Gävelbo, så helt osannolikt är det ju inte.
Hamnen är ännu outforskad. Tack för tipset!
Anneliten: Heja skogen! Bara ingen dragit ett elljusspår genom den…
Jag har skrämt många kvinnor och barn i min dar, både gående och cyklande, såväl med som utan påse på styret. Att röra sig långsamt och till synes planlöst tycks väcka osäkerhet och inge rädsla. Löparklädd tycks jag ha varit mindre farlig, vilket visar hur vi troligen ger akt på fel signaler, när vi ser varandra…
(Som pensionär ser jag naturligtvis också mindre farlig ut än jag gjorde för tjugo år sen)
Ja, systematiska samlare brukar vara bättre rustade.
Insikten att mannen förmodligen var ute i helt legitima ärenden, gör honom inte mindre skrämmande för dig och intressant för mig. Claes Ohlson-påsen för ofrivilligt tankarna till Anna Linds mördare. Duggregnet och blåsten talar mot en trevlig kvällstur för nöjes skull. Cyklade han fort eller långsamt, fram och tillbaka på samma väg eller kan han ha haft en runda i parken? Även motionerande cyklister vill undvika bilar. Cyklade han målmedvetet, eller tittade han sig omkring.
Ny teori: På hemväg från Claes Ohlson tog han vägen genom parken, blev undrande över hur parken såg ut och hur vägarna gick. Kanske ville han hitta en bättre väg till jobbet. Kanske funderade han på var den gamla dansbanan kan ha legat. Kanske var han nyinflyttad löpare och rekognoserade så som även jumper gjort många gånger just på cykel.
(Om någon har sett eller hört något som kan ha betydelse för gåtans lösning,.. osv )
Tänk om han bara kände sig ensam? Eller ville visa sin CO påse? Kanske tyckte han du var vacker att titta på eller helt enkelt gillade att cykla runt där precis som du sprang runt där? kanske var han rädd för dig? 😉
Jumper: Planlöst spankulerande – eller cyklande – kan helt klart avkodas som ”på jakt efter något”. Egentligen tycker jag det är rätt tragiskt att jag blir orolig, att se potentiella hot i sina medmänniskor är ju inte särsklit trevligt. Eller så är en rent evolutionistisk reflex. En promilles risk att det är ett rovdjur = spring för livet!
Snitsaren: Tämligen planlöst slöcyklande, tyckte jag, absolut inte motionerande. Inte ett dugg målmedvetet. Jo, det är mycket möjligt att han blev konfunderad över stigsystemet och kände ett behov av att kartlägga parken bättre. Att jag första gången mötte honom i ett avsides hörn av parken som inte direkt ligger på väg från eller till något stödjer den tesen. Men när jag sista gången mötte honom vände han strax efter att ha passerat mig och kom cyklande tillbaka samma dunkla väg. Då tyckte jag det började kännas lite kymigt – och sprang ut på bilvägen.
Ingmarie: Det var verkligen en snygg CO-påse – klart han ville visa upp den! CO-påsar imponerar alltid på löpare! 😉
Exakt! Så nästa gång du ser en COpåsbärande man cyklande runt runt så hejar du bara glatt! 😉