Den gör sig fint i adventstaken. Om än eldfängd. På våta klipphällar är den också lömsk. Svoosch, och löparen druttar på ändan. Brinnande sveda i baken. Annars var det en lättfotad och rolig runda.
Över det är jag i ärlighetens namn förvånad. Vaknade totalt skakig. Att träna på middagstid, och sen skippa middagen och lägga sig otäten är inte särskilt klyftigt. Dessutom kändes det som om kroppen var sliten efter sex dagar med träning. Uppenbarligen inte. Kanske hade den fått mersmak?
………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
SNYGGT! Ja, både mossbilden, utseendet på denna en av nätets bästa bloggar OCH att ha tränat sex dagar på raken! Härligt!
Hoppas förresten att fallet inte blev värre än lite momentant svid…
Benet: Tack! Rumpan är i princip vid full vigör, möjligen en aning öm. Jag landade ju gubevars rätt mjukt på renlaven. 🙂
Utan att vara lavexpert hade jag tänkt leka viktigpetter och undra om det inte var ”fönsterlav” (eller vitlav), men när jag googlar ser jag att den arten räknas till undersläktet ”renlavar” tillsammans med ”grå renlav” och ”gulvit renlav”. Nu vet jag det. (Huvudsaken är att man inte säger vitmossa som ju är något annat).
Ha!
Tycker iofs att det är fullständigt att vitmossa är synnerligen färgglad. Som Grönland. Falsk marknadsföring.