Hela dagen fylld av julförberedande stök. Två shoppingvagnar fulla på matvaruaffären. Såpskurning av trägolv. Lite pynt. Adolphson & Falk.
Hade tänkt springa en sväng i dagsljus men det slaskiga väglaget och det snöblandade regnet kändes till och med mindre lockande än dammsugaren och moppen.
Men det ögat inte kan se är uppenbarligen mindre obehagligt. Vid sjusnåret gav jag mig ut i mörkret. Motvind. Luften fylld av små isiga snökristaller, vassa pilar som träffar ögonen. Skidglasögon vore kanske ingen dum idé?
Valde att vända upp mot vinden. Ta vägen över Segla mot Kungs-Husby. Kortaste vägen blir den nästan en mil, vilket kändes som en bra sträcka i snömodden. Ett tag. Redan efter ett par kilometer började jag fundera på att ta omvägen över Sundby. Strax innan Hedsta bestämde jag mig för att plussa på med Tomta. Hemma vid postlådan stannade jag klockan, men startade den igen. 15 K ser ju så mycket bättre ut än 13,5. Tog en sväng runt Västra Väppeby. Bara för att. För att det var skönt och lätt att springa.
Nöjd hemma. Nypeelade kinder, blästrade av yrsnön. Funderande på om det finns ett masochistiskt drag hos löparjaget.
…………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Wow, vilken härlig läsning! Ger helt klart inspiration mitt bland glögg och knäck. Masochist eller ej, känslan efteråt är oslagbar, eller hur?
Snygg stjärna förresten…
Mådde verkligen kungligt efteråt. Kanske var det endorfinerna? Eller starkvinsglöggen…
Masochist, javisst. Eller nej, egentligen inte. Ögonblicksnjutare snarare. Oavsett väder ger ju, som vi vet, löpningen oss något som är så obeskrivligt skönt. Som smeker oss inifrån och omhuldar oss som den skönaste fäll en kall vinterkväll. Magiskt är vad det är.
Tack för en klockren blötsnöskildring. Känner mig också peelad bara genom att läsa!
En varm gosig fleecepläd. Eller kanske ylle. Sån är minsann löpningen! Men liknelsen är nog enklare för icke-löpare att förstå en solig höstdag än en blöt, kall och blåsig fjärde advent.
Börjar se likheter mellan mig och svärmor, som älskar att promenera i snöstorm. Då ska hon alltid ut. Annars är hon inte lika ivrig.
Det är extra skönt efteråt när vädret har varit ”friskt”. Och jag blir lika förvånad varje gång att det inte är så farligt som det ser ut genom fönstret. Om man nu inte väntar på mörkret förstås.
Så sant! det måste vara ngt med fönsterglaset som förvrider väderverkligheten.
Perfekt peeling. Både för yttre och inre 🙂
Har också märkt att det är lättare att ge mig ut i oväder när det blivit mörkt. Kanske för att det känns mindre kravfyllt, mer improviserat. Jag lägger också till extra rundor efter hand för att få snygga siffror att visa upp på funbeat, Att få anledning att skriva ett sånt här blogginlägg är väl också är ett bra skäl till att springa i blästrande snöstorm.
Angående den ”flyttade spottlådan”,(det nya bloggtemat) säger jag att så länge det skrattande ansiktet överst är kvar är jag nöjd.
Känner mig fortfarande silkeslen!
Jumper: Det är faktiskt ytterst sällan som jag plussar på för att få det att se snyggare ut på Funbeat. Men 15 K är ngt speciellt. Räknas för mig nästan som ett långpass, så när jag ändå kände mig pigg och alert passade jag på.
Flyttad spottlåda? Nu hänger jag inte med i svängarna.
”Flytta spottlådan!? Det gjorde aldrig Kristina”, utbrister änkeman Jarl i Vilhelm Mobergs komedi med samma namn. När Jarl och grannänkan slår sina påsar ihop uppstår genast problem när han förväntar sig att hon på olika sätt ska fylla hans döda hustrus plats. När hon tar sig för att flytta hans spottlåda är det droppen som får dem att till slut gå skilda vägar. Jag brukar använda citatet när något invant har förändrats i min värld och troligen menar jumper att han inte kände igen det nya utseendet (tema heter det visst) på din blogg. Själv tycker jag att det ser sjangdobelt ut och matchar dig bra. För min egen bloggs del måste jag behålla samma utseende för att inte sabotera den noga anpassade högermarginalen och jag är rädd varje gång WordPress får för sig att förbättra något.
Så har man avslöjat sin okunskap om den svenska litterturskatten! Pinigt.
Wordpress formligen spottar ju ur sig nya teman, vilket lockar till flyttning av spottkoppar. Jag hade själv lessnat på det gamla utseendet, och kunde dessutom ”trolla bort” vissa av bloggens ouppdaterade delar när utseendet förändrades. Vi får väl se hur länge jag känner mig nöjd med den här kostymen…
Nåja, de som kan placera Mobergcitatet är nog lätt räknade. Betydligt allvarligare är din ådagalagda okunskap om en annan litterär skatt, ty de enda tre relevanta googleträffarna på olika kombinationer av orden flytta, spottlåda, Kristina och änkeman leder till snitsarens blogg (och funbeat). På sidan ”Löparen 2007 (3) ” blir problemet noga utrett i snitsarens intervju med ”Löparen” efter dennes brutna StM:
– Det var visst lite problem med mellantiderna i år?
– En del fick ingen tid vid 15 km och när man skulle titta på sin klocka vid 10 km, fanns det ingen pipmatta där. Den dök upp först några hundra meter senare. Jag minns att jag tänkte som Karl Oskar: ”Flytta spottlådan, det gjorde aldrig Kristina”!
– Det var nog inte Karl Oskar utan en herre vid namn Jarl och det handlade om en helt annan Kristina än den vanliga från Duvemåla. Din tillgjorda småländska accent var däremot helt befogad. I Mobergs komedi ”Änkeman Jarl” ska en nybliven änkling slå sina påsar ihop med en nybliven änka, men det visar sig besvärligare än han trott. Bland annat flyttar änkan på hans spottlåda, vilket aldrig hans förra hustru, Kristina, gjorde. Måhända är ett maratonlopp också något av ett äktenskap. Ni hoppas och tror och somliga lovar, men verkligheten visar sig ofta annorlunda. Jarl hade ingenstans att spotta och du fick ett virus i din kropp?
– Du är så klok, Snirro !
Med denna bloggkapande reklam för snitsarens blogg lämnar jag ämnet för denna gång och ber samtidigt att få önska god helg.