Kölddimma. Så tät att luften knappt går att dra ner i lungorna. Bilarna kryper fram med endast halvljuset påslaget. Sikt tjugo meter.

Livsfarligt löpläge i landsorten. Om man inte väljer traktens enda gatljusupplysta sträcka vid Veckholms kyrka. I uppförsbacken är tjockan dessutom mindre tät, på backkrönet obefintlig.

Så jag springer upp och ner, upp och ner. Slirar lite på dimman som frustit fast på asfalten. Försöker fokusera på tekniken, springa kontrollet. Inte ta i så att blicken blir lika disig som utsikten över kyrkogården.

………………………………………………………….