Men, har du sprungit? Hade inte du vilovecka?
Det här med vad vilovecka innebär är helt klart relativt. För sambon och hans löparkompis betyder det antagligen totalt träningsfritt. Det gör det inte för mig. I alla fall inte just nu. Det handlar ju inte om viloveckan efter en urladdning av typen maratonlopp.
Jag tar det bara mer piano. Två helt träningsfria dagar, eller kanske tre. Lättare löpning, färre kilometer. Två rörlighetspass. Massage.
Njutningsknarkar.
………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Låter härligt… man har helt klart olika syn på vila! Tänkte idag på hur svårt det kan vara att ”helvila” när träningen går bra, man känner sig pigg och fräsch osv. Då kommer tankarna ”är det verkligen nödvändigt att vila…”
Hihi! Ja, allting är ju relativt. Inte alltid solklart för alla. 😉
Själv har jag haft två månaders vila. Jag kallar det för hålligånglöpning för att inte tappa formen innan den riktiga träningen börjar, med kvalitetspass och längre långpass. Fast som så mycket vila känns det förstås inte…
Det är svårt att vila när man blivit en junkie. Fyllde i mitt januari jogg.se och inser att jag haft tre träningsfria dagar på en månad trots att det är lågsäsong i mitt program.
Jonna: Så sant! Det är så lätt att bara köra på när man är inne i ett flow. Och kroppen har ju en tendens att ”luras”, tycker jag Den signalerar att allt är frid och fröjd, och så pang! så har man gått över gränsen.
Västgötskan: Undrar hur gammal man ska bli innan man lärt sig att inte jämföra sig med andra. 120 kanske. 🙂
Jumper: Eftersom du stadigt följer samma mönster – löpning varannan dag – kanske det blir lite tjatigt? Och fattar inte att det är vila du bjuder på.
Anneliten: Extremt svårt! Det är väl därför jag hellre vilar med lättare träningsformer än ingen träning alls. Medelgympa till exempel, istället för cirkelfys. Lätt distans, istället för backpass. Men jag försöker alltid ha minst en total vilodag per vecka, gammelkroppen behöver det har jag märkt.
Tror också det handlar om mental vila. Jag harvar vintervändbanan i lättdistansfart för att slippa engagera mig i löpningen. Tjatigt? Javisst det är det som är en del av poängen. Tids nog, när allvarat närmar sig, blr det planerade intervaller och långa långpass på kartan.