Påsk = arbetsläger, torrfnasiga händer och träningsvärk i gräv- och krattmuskeln. Helgen tajmar alltid så bra med vårbruk i trädgården och världsrekord i skottkärrsrullning. I år summerar vi 300 kvadrat ny gräsmatteyta, nya upphödja trädgårdsland och en sjuhelsikes jätterabatt. Fyra snygga dagsverken om jag får säga det själv!
Och så lite löpning förstås. I inspirerad påskskrud.
Garanterat en och annan förbipasserande som ansåg mig vara färgblind. Men vad gör man inte för att lysa upp en annars rätt trist sträcka av den största landsvägen i bygden, den som sträcker sig från Veckholms kyrka till Enköping. Jag springer nästan aldrig längs den, men däremot får den agera rullskidsbana. Den har nämligen en egenhet – den är nästan platt.
Platt är bra när man ska staka rullskidor. Och bra när man ska springa tröskelintervaller. Funderade lite hit och lite dit, men beslutade mig för att köra 6*5 minuter. Förra veckans 5-minuterströsklar på löpbandet snuddade vid mjölksyra. Med tanke på att jag nu skulle kuta ute och dessutom med trädgårdsjobb i kroppen tyckte jag inte det var läge att förlänga tiden. Än.
Mitt tröskeltempo ligger strax över 5 minuter per kilometer. 11,8 km/h stod löpbandet på. Motsvarar tydligen 12,2 km/h utomhus, i såväl lätt mot- som medvind. Fan tro´t, men det gjorde gps:en och pulsklockan i all fall.
blogg@bureborn 
Mycket enklare att springa ute tycker jag, Så GPSen har säkert rätt. Vill du göra fler upphöjda kreationer så har jag en så gott som obrukad trädgård 🙂
Jag tar tillbaka vad jag skrivit på annan plats om ”lite trädgårdsarbete”. Fyra dagsverken borde kännas ordenligt även för en topptränad som dig. Den 300 kvadrat stora gräsmattan avundas jag er inte, eller i varje fall inte den som ska ansa den. Fast ni kanske har en sån där rolig robot som tuffar fram som en liten igelkott och som man kan stå och titta på hur länge som helst. Funderar på om vägfotot är taget mot norr eller söder? Det färgglada krimskramset har jag som väntat inga officiella synpunkter på.
Anneliten: Jag håller faktiskt med dig om utelöpandet. Det må vara att löpbandet hjälper till att föra fram fötterna, men det blir heller inget frånskjut i steget. Och dessutom är det fasen så mycket mer motiverande att springa mot en bestämd punkt i fjärran än mot sitt eget svettmosiga ansikte.
Att bygga de upphöjda landet är en enkel sak. Men sen ska det odlas också… Jag hoppas att någon annan tar hand om det i min trädgård.
Jumper: Gräsmattan är jag inte så orolig över, trots brist på igelkott. Gräsklippning medelst handjagare är fin-fin träning. Fråga bara min mamma som blev sur när pappa vässat stålen. Det blev alldeles för liten effekt på rumpmuskeln. Då är det värre med jordbgubbarna som sambon envisas med och som man måste försvara mot allsköns ohyra.
Fotot är taget mot söder. Utsikten är exakt lika rafflande åt andra hållet.
Härligt pass!
Jag tycker konstigt nog tvärtom. Lättare att hålla högre tempo inne… Det har väl med den mentala biten att göra… (Inne SER man tempot hela tiden). 🙂