Just idag lever jag inte i den bästa av löparvärldar. Ledig fredag ska ju betyda samma sak som långpass i terräng i vackert solsken. Eller långpass och långpass. Coachen har gett order om att mina långpass för tillfället inte bör vara längre än 90 minuter. Prioriteringen för träningen ligger ju på att klara milen på trekvart och ska min kropp klara trösklar och VO2-intervaller så får den inte vara för sliten. Alltså springer jag inga långpass just nu, utan som mest 15 kilometer långa lättdistanser.
Men inte ens det gör jag idag. Snöblandat regn och två plusgrader – det pallar jag inte i dagsljus. Inte ens fast jag just läst andra delen av Benets fantastiska ultrarookieberättelse. 50 miles i betydligt värre väderlek, och ändå bangar jag. Sicken fjant!
Nej, just idag lever jag inte i den bästa av världar. Säger som Candide: ”låt oss nu odla vår trädgård”.
Fast Voltaire hade garanterat något slitsammare än trädgårdsjobb vid köksbordet i sinnet. Att drömma om en framtida trädgård som ska uppstå ur lervällingen utanför fönstret lever inte inte till några upplysningsideal. Kräver garanterat inte tillräckligt med vedermöda. Och att drömma om stordåd i löparspåret duger inte heller. Förr eller senare måste jag väl ut i eländet. Med betoning på senare.
blogg@bureborn 
Väntar också på bättre tider, som enligt SMHI dröjer till kvällen. Eller också väntar jag till morgondagens solsken och tar helgens långpass då, även om min coach ordinerat orientering för humörets skull.
Stiliga köksfönster! (fast lite snea förstås)
Jag valde en ”alternativdag”. Säger som jumper;Underbara fönster!
Jumper: Jag brukar fixa skitväder bara det är mörkt. Men den här gången bangade jag helt. Blir långpass på söndag istället.
Tänkte allt på dig när jag lutade kameran på sniskan. 🙂 Men jag ville ju att de snygga fönstren skulle synas.
Ingmarie: Just möjligheterna till alternativträning kan göra mig lite avis på er stadsbor. En dag när jag är hemmavid och inte kan ta bilen till stan finns då inte mycket annat än styrketräning hemma på mattan att välja på. Om jag inte vill alternativmotionera ute förstås: för då då kan jag elghuftsa. cykla eller åka rullskidor. Men det kändes om möjligt ännu otrevligare i ruskvädret.
Känner igen mig i dina tankar… Inte alls kul med snöblandat regn när man ska springa, men samtidigt VET man ju att man borde ge sig ut…
Västgötskan: Och är man väl ute så visar sig det ju dessutom oftast att det inte var så illa som man trodde när man satt därinne vid fönstret. Fast det struntade jag i – jag myste omkring inomhus hela dan och struntade i samvetet. 🙂
Wow, härligt stort bord, snygga fönster och schysst utsikt. Livsfarligt 😉 Jag skulle nog förlora mig i filosofiska dagdrömmar om jag hade det så där vackert och glömma bort inbokade långpass. Snygg vinkel på fotot!
Livsnjutaren: Tack! Jag trivs verkligen i min ”glasveranda”. Det är verkligen rätt lätt att bli sittande hela dagen… 🙂