Att vakna mitt i natten och behöva smörja in häcken med Voltaren känns otrevligt.

För att inte tala om hur tankarna vandrar så där i vargtimmen. Den målande fan blir rent gigantisk på väggen. Var helt säker på att jag lyckats slita sönder hela släkten gluteus: maximus, medius och minimus.

Intervallrumpa, kanske någon föreslår? Mycket snack om sådana på sistone. Hos Staffan och Snorkkis till exempel. Och nog sprang jag intervaller igår.

Men om Rune Larsson (trolig upphovsman till begreppet intervallrumpa i en RW-krönika 2010) har rätt så har jag ingen sån. Intervallrumpa yttrar sig (enligt Larsson) i smärta just där baksidan av låret har sitt ursprung i sittbensbågen. Där har jag inte ont.

Intervallrumpa ska tydligen kunna bero på för svaga muskler i baklåret. Har jag inte heller. Mina hamstringsmuskler är starka. Och snygga. Rätt nöjd med mina baklår. Har du någon muskel du gillar?

Men nu var det ju rumpan vi snackade om. Piriformis är det inte heller. Tror jag. Jag har bara ont i häcken helt enkelt. På båda sidorna, vilket talar emot att det skulle vara en bristning. Träningsvärk är det knappast. Det gör nämligen mer ont när jag sitter och ligger än när jag använder muskeleländet. Och så gör det ont om jag jag blir förbannad och kör in fingrarna i skinkorna.

Sover på saken. Förhoppningsvis utan NSAID.