Fick en kommentar av coachen i går: att jag tränade i rött. Inte svart. Som alltid annars.
Inser att han har rätt. Lådan som innehåller mina träningskläder slukar allt ljus, ett veritabelt svart hål.
Jo, det finns undantag. Som den knallrosa löparjackan, som funkar som livförsäkring på vintermörka landsvägar. En röd finschertröja från en stockholmsmara, en röd klubbtröja och så den röda t-shirt jag tränande i igår.
Men i övrigt svart, svart, svart. Precis som resten av garderoben. Undantaget jeansen. Och älsklingsplagget:
Tränar du färgglatt?
blogg@bureborn 
Idag hade jag petroliumgrön maratröja från NY som du ju tyckte var fin. Om du sett hela mig hade du storknat. Blå tights som skar sig mot petroliumen och så lila strumpor som skar sig mot de blå brallorna. Till det vita och rosa skor (kunde varit orange, men newton fick vila – de trivs mindre bra i skogen tycker jag). Tänkte att ingen skulle se mig, men givetvis sprang jag på den alltid lika fräscha grannfrun utanför dörren.
Eftersom du frågar:
Tävlar i röd men tränar i svart tröja. Tävlingskortbyxor i jämtlandsfärger även på träning och vid bad. Overaller i blått med lite rött på axlarna. Allt utom de svarta tröjorna (som också används i vardagslag, dock inte samtidigt) är köpt på Myrorna. Den vinröda marathontröjan från 2009, som jag tog fast jag bara sprang 9 km, hänger nästan oanvänd i garderoben, eftersom jag föredrar bomull framför funktionsmaterial.
Grön har på något märkligt sätt blivit min favoritfärg på träningsprylar och på Stockholm gator kommer jag uppträda med grönt linne och gröna skor. Färg på träningskläder är roligt men så mycket gröna kläder äger jag inte i övrigt, blåa skjortor däremot…min fru ler så där överseende mot mig varje gång jag kommer hem med ännu en på det temat…
Intressant! Satt och funderade, då jag har en del färglada träningsplagg, framförallt linnen och tröjor. På tävling kör jag alltid i Vilsta IK:s färgglada färger, men annars är det uteslutande svart eller gråsvarta nyanser, förutom löpardojjor i diverse färger. Inbillar mig att jag vill smälta in i naturen och inte använda grälla färger. Men det slog mig att jag på inomhusträningen under vinterhalvåret ofta använder färgglada träningsplagg. I övrigt är den ”normala” dresskoden svart. Behöver aldrig fundera på vad som matchar vad 😉
Topparna brukar vara färgglada (de flesta utav dem). Däremot har jag ofta svarta byxor och tights… ”Safar” nertill liksom! Svart förminskar bakdelen va? 😉
Anneliten: Låter som en härligt färgglad kombo! Hemma på min gata i stan (på landet) finns också en sån där grannfru, vars löparskor matchar både jackan, tajtsen, strumporna och hårbandet. (Hon joggar ibland.) Hon brukar titta lite överseende på mig när jag traskar ner till postlådan i slitna jeans och sambons tio storlekar för stora arbetsjacka.
Jumper: Med tanke på shortsen antar jag att du också lever efter Jamtelagen. Det första budet lyder ”Du skall veta att du är något – jämt.” Begriper inte hur du fixar att springa i bomull. Det blir ju så blött. Och tungt. Du skulle säkert kunna kapa din banmaratid med flera sekunder om du sprang i polyester…
Staffan: Det är smart med färg på tävling! Men med tanke på hur färgglatt löparsverige börjar bli räcker det väl inte med illgrön tröja och skor längre. Du måste nog lägga till ett par knallrosa tajts.
Niklas: Visst är det skönt när allt matchar!
Vill man spana på bävrar och smyga på fåglar är det nog klokt att inte påminna om regnbågen när man springer i skogen. Kamouflagetajts kanske skulle vara något?
Västgötskan: Svart är smickrande för rumpan, helt klart! 🙂