Puh! Vilken dag. Följa en mara på distans är ingen lek. Måste ta igen mig…
Idag är jag glad. Riktigt, riktigt glad. Över alla ni som slog vädret på käften och gjorde kanoninsatser på Stockholm marathon (= alla som stod på startlinjen). Ni är brutalt grymma! Bäst helt enkelt.
Ni får vila en liten, liten smula. Men sen förväntar jag mig rafflande race reports!
blogg@bureborn 
Tack för ditt stöd på distans!! Jag tänkte faktiskt på hur mina mellantider (min enda trevliga distraktion under loppet) kunde te sig i datorn för min coach och andra trogna supportrar (också A förkyld hemma som följde mig och dotter K),…tänkte på hur de började misströsta när kilometertiden plötsligt sköt i höjden halvvägs, men hej vad de bedrog sig ute på Djurgårn. Passagen av Odengatan längs Vasaparken gick också lätt…
Jag tänkte på dig när jag passerade längs Vasaparken! Sträckte på ryggen lite och skärpte till löpsteget. Alla former av stöd och hjälp är värdefullt. 🙂
Glad att jag kunde bidra med ngt i skitvädret. Ni är banne mig helt otroliga!