Men för h-vete!!
Jag svär. Tror jag gör det tyst för mig själv, men misstänker att jag svär högt. Knapp styrfart. Ragelfart. Ändå stumnar benen totalt av mjölksyra. Lungorna vrålar (är faktiskt förvånad över att de innehöll luft nog för svordomar). Tunnelseende. Det gör ont som f-n. Överallt.
Sista backen, på sista backvarvet, upp mot Sten Sturemonumentet. Uppsalaslätten är, just det, en slätt. Med en ås, som just där Sten Sture poserar heter Kronåsen. Uppsalabornas mecka för backträning.
Coachen och jag springer backvarv. Jag fyra, han fem. På en 1,1 kilometer lång slinga som avslutas med en brutal uppförsbacke som skickar upp pulsen mot månen.
Strax före krönet på fjärde varvet är jag inte helt säker på att jag kommer att överleva. Sista knixen är blixtrande smärta. Men jag tänker banne mig INTE bli varvad! Han är ju där någonstans bakom mig, coachen. Snart i mål på sitt femte varv. Varvar han mig lägger jag mig ner och dör.
Svär igen. Biter ihop. Krossar backens sista motstånd. Besegrar mig själv. Blir inte varvad. Är smärtsamt medveten om att första backpasset på en halv evighet, med alldeles otränade backmuskler, är rent och skärt lidande. Men också helt fantastiskt härligt!
blogg@bureborn 
Wow, verkligen (!) imponerande!! 😮
Jag måste också köra backintervaller snart. Terräng fick ”duga” idag. Hihi! 🙂
Härligt! Startade min backträning igår efter några veckors uppehåll. Du lär väl ha skön träningsvärk lagom till midsommar. Små grodorna kanske funkar så bra 😉 Hög igenkänningsfaktor i tempoberättandet och sista meningen sammanfattar alltihopa klockrent på något masochistiskt vis. 🙂
Gott jobbat Bureborn! Jag måste snart också börja backträn… Om ett år tänkte jag fara till Davos. 🙂
Brukade för ett par år sen springa en kilometerslinga runt den så kallade Maskinbacken i Liljansskogen, där jag också sprang med spänstiga steg som ung. Numera blir det lite mesigare backträning vilket är synd för mjölksyra är rätt kul…. Du är grym!
Starkt, bra kämpat! Det gör ont när jag läser. Jag våndas redan för min egna tankar kring att köra backintervaller … vill egentligen inte, undrar vem som bestämmer är det jag eller jag?
Västgötskan: Du har ju en hel del backar i din närhet, har jag sett. På dem bara!
Niklas: Ibland funderar jag allvarligt på om jag har mer än en skriv lös. Hur kan man tycka att det är skönt?! Gissar att du tränar lika mycket uppför som nedför, behövs ju för alplöpare.
Benet: Ska du!? Åh, nu blir jag också sugen! Undrar hur många backkilometer man behöver i benen för att få en trevlig resa?
Jumper: Röstar för att du ger dig på en eller anna backe, även om du inte tycker att benen är lika spänstiga längre. So what,
det är ju kul ju!
Andreas: Ibland käner man sig rätt schizo, halva jaget vill pina livet ur sig, andra halvan ligga i gräset och mysa. Men backar är bra, speciellt inför Lidingö. Användt det som motargument när gräsnjutaren slår til.
Han är tuff din coach som vågar utmana dig så där. jag tror dock att snart är det du som flåsar honom i nacken!
Ingmarie: Haha! När vi i 90, och han brutit lårbenshalsen och tvingas gå med käpp – då jäklar! 🙂
Ping: Extern motor « blogg@bureborn