Läget är smått blått ikväll. Benen är backmatta (stenhårda backvarvsintervaller), och känns lika sänkta som bluesens blå toner. Rätt njutbart.
Tunggung och lite vemod á la Hugh Laurie. Kryddat med southern comfort på min sydstatsveranda. Livet kunde definitivt vara sämre.
blogg@bureborn 
Ja, jag ser dig där i gungstolen med din corn cob pipe i munnen. Skönt gung i låten, även om den är lite i gladaste laget för min sinnesstämning idag, existensiellt träningsblue utan att ha jagat mig blå runt Sten Sturemonumentet. Önskar jag hade din motivation och träningsflit. Tycker du att jag är en gammal
gnällspik? Lyssna då på den här:
Åh backintervaller! Det ska planeras in snarast!
Jumper/Snitsaren: Härlig blues! Precis som det ska musikaliskt, och då och då i livet också – men bara ett tag. Föreslår att du blandar i lite rött (rock) och tar två veckors löpvila!
Jonna. Go girl! Backar är till för att krossas!
…eller rättare sagt: Jag önskar egentligen inte alls att jag hade din motivation och träningsflit. En sådan önskan skulle innebära att jag hade ett mål med min löpning, vilket jag tycks sakna för närvarande. Att löpningen är ointressant som idé, hindrar dock inte att den kan ge lite rött stänk i det blåa som temporärt drar genom snitsarens och mina själar, varför lätta sällskapsjoggar nog är att föredra framför total löpvila. Kanske bloggvila för snitsaren?