Idag är vi oense; kroppen och jag. Jag vill springa tröskelpass. Kroppen vill det inte. Alls.
Jag vill springa idag för i morgon tänker jag åka bort. Kan bli lite klurigt med tränandet, men hoppa över tröskeln vill jag ogärna. Kroppen ger blanka fan i argumentet.
Jag tvingar koppen att jogga lite fram och tillbaka på gräsmattan. Den protesterar. Den är tung. Seg. Dessutom bränner träningsvärken i häcken vid varje steg. Och på utsidan av låren. Plus insidan.
Jag ger mig.
(Lacket matchar gräset. Helt i enlighet med omröstningen. Fjant? Jag tycker det är fräckt.)
blogg@bureborn 
Ibland är det HELT rätt att låta kroppen vinna de inre dispyterna! Och angående lacket håller jag helt med dig; Sketa-fräckt som vi säger här nere! 🙂
Jag tror som Benet. Kroppen hade rätt denna gång.
Det kommer fler tröskelpass!
Och lacket, supercoolt!
När det är kroppen som säger ifrån och inte huvudet (latmasken) så är det helt ok. 🙂
Gröna tånaglar har jag ändå, utan att behöva måla.
Lycklig resa (igen)!
Benet: Den här gången hade kroppen garanterat gått i strejk om jag tvingat den att springa. Sirapsben.
Ingmarie: Jag tvingade ivög kroppen klockan åtta morgonen därpå istället. Utan frukost… Hämden är ljuv!
Västgötskan: Önskar att man alltid kunde veta vem det är som protesterar. Latmasken är en lurig jäkel… 🙂
Jumper: Jag trodde det vad gröna fingar man kunde få. Växer det alger?