Ledans led

Jag gillar att förvandla mina långpass till upptäcktsresor. I går upptäckte jag Gästrikeleden, från Hemlingby mot Valbo.

Landsskapslederna brukar kunna vara fina upplevelser. Just den här sträckan var det inte. Medioker natur längs stenig stig. Ett envist pulserande sus som sällskap hela vägen. Ett sus som stadigt växte sig starkare tills det var dags att passera under susskaparen: E4.

Och det var ändå det mest spännande som hände under de dryga fem kilometer jag stod ut innan jag vände. Inför utsikten att springa vidare längs en råddig ledningsgata. I 27-gradig värme och stekande sol.

Tyckte leden såg misstänkt spikrak ut på kartan. Otroligt pittoresk dragning av en vandringsled. Inte.

Sprang tillbaka och avslutade långpasset med Hemlingbys fina terrängspår över en mil istället. För dagen skådeplats för Vildmarksmilen. Jag tjuvstartade en dryg halvtimme och hann precis klättra upp till toppen av Hemlingbys slalombacke för att njuta av målgången. Andras målgång.

Folk spydde. Grinade illa. Stapplade. Svor. Stirrade oseende framför sig. Greppade sina krampande lår. Föll som furor över mållinjen. Blev liggande. Eller lyckades i bästa fall kravla sig bort från det  omedelbara målområdet för att inte få efterföljande tävlande i famnen.

Verkar vara en rolig tävling!

6 tankar om “Ledans led

  1. Roslagsleden samma dag för A och mig var möjligen lite skojigare, åtminstone de 2,5 km vi gick i början av ett långpass, även om leden faktiskt gick en bit längs en kraftledningsgata. Tunnel under motorväg hade vi också,…och 21 km blev det för mig med.

    Fast bad i sjö hade inte du. Pilutta!

  2. Och jag ser att jag passerade vår tunnel och andra platser på vår väg under förra höstens Attundaorientering, vad det nu har med Gästrikeleden eller Vildmarksmilen att göra…,

  3. Nämen, vilken otroligt värdelös led-dragning..??! 😮

    Och det där med att trilla ihop och eventuellt kräkas. Det kan vara jag om 1,5 månad….. Haha! (Ja, NU skrattar jag. Medan jag kan). 😉

  4. Jumper: Roslagsleden är jag sugen på. Fast allra helst biten närmast Grisslehamn, med närkontakt med havet. Appropå hav. Inget bad i sjö, men väl i hav. Till knäna…

    Jonna: Ibland är jag lite avis på de som bor på ställen med väl fungerande kollektivtrafik. Så de kan ta bussen/tåget/tunnelbanan ut till en ny spännande plats och sen springa hem.

    Västgötskan: Nehejdå, du kommer att dansa över mållinjen!

    Carina: Klart misstänkt att ngn rätlinjig kartfanatiker varit framme.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s