Grönkål och ärter

Mina hälsenor är ena pjoskiga prylar. Att sätta upp tuffa mål med löpningen innebär därför en dans på rätt slak lina. En balansakt på skadegränsen.

Jag började springa hösten 2007. Vinter/vår 2009 ökade jag träningen inför Stockholm maraton. I april började jag få problem med hälsenorna. Fixade ändå sommaren skapligt, men i slutet av oktober tog det tvärstopp. Höger hälsena var dubbelt så tjock som vänster. Båda gjorde skitont. Under två månader sprang jag i princip inte en meter. Gjorde excentriska tåhävningar till förbannelse. Gick till naprapat och sjukgymnast. Rehab, rehab, rehab.

Först i mars 2010 var jag någorlunda igång med löpningen igen. Men hundra procent återställd blir jag inte. Aldrig. Troligen har jag fått ärrvävnad på senorna, som gör att de snabbt reagerar på ökad träningsdos. Första tecknet är morgonstela senor som tvingar mig att linka ur sängen. Därefter kommer ömheten, och när det blir riktigt illa hoppar jag högt av smärta om något råkar nudda senan.

Den här sommaren springer jag rätt mycket. Och jag springer hårt. Jag vet att jag tar en risk, men den är kalkylerad. I kalkylen ingår en skadeförebyggande strategi. Jag daltar helt enkelt med hälsenorna. Därav rubriken på inlägget. Daltandet innefattar nämligen grönkål och ärter.

Eller snarare innefattade. Efter varje löppass kyler jag ner senorna och till det använde jag länge en påse fryst grönkål och en påse frysta ärter. Men i samband med semesterns första strawberry daiquri kom jag på nåt bättre: stavformade isbitar. Greppar perfekt runt hälsenan.

Det skadeförebyggande receptet innehåller dessutom stora mängder tigerbalsam och rätt mycket babyolja. Innan jag knyter på mig löparskorna masserar jag hälsenorna med tigerbalsam. Friktionsmassage. Vilket innebär att jag gnuggar dem hårt som f-n. Skönt är det inte. Babyoljemassagen efteråt är inte heller så njutbar, när sambon ger sig på vadmusklerna.

Hittills har strategin varit lyckosam. Jag kärringhaltar visserligen vissa mornar, men på det stora hela tiger senorna still. Peppar. Peppar.

Annonser

13 thoughts on “Grönkål och ärter

  1. Blev lite rädd först, men drog en lätt suck när jag förstod att strategin fortfarande fungerar.

    Mina högra hälsena (pajad 2008) är fortfarande tjockare än den vänstra men den har stelnat och tycks tåla det mesta, varför jag varken bryr mig om att ge den för- eller eftervård. Värre för rashästben som dina.

  2. Jonna: Ibland funderar jag allvarligt över mina prioriteringar. Men inser varje gång att löpningen är värd det. Det är ju så härligt att få kuta livet ur sig!

    Ingmarie: Om det fanns ngt bara lite olagligt som kunde reparera senorna, skulle jag nog kunna tänka mig ett kortvarigt fängelsestraff. 🙂

    Carina: Efter tre (shit va länge!) år börjar jag lära mig hur gnällsenorna funkar. Masserar vidare!

    Jumper: Sorry, inte meningen att skrämmas!
    Rashäst? Skulle väl vara en liten Shetlandsponny möjligen. Med tanke på mankhöjden.

  3. Hmm. Trodde först det var en variant på Ingmaries vitkålsförband du skulle presentera. Inte fryst – sönderslagen färsk, så att saften kommer ut och med glapack utanpå. Luktar skunk när man så småningom öppnar plasten.

    Massage ska jag ta till nu när jag har begynnande gnäll (igen). Tack för påminnelsen.

    By the way, mina döttrar påstår ibland att jag går som om jag skitit på mig (ursäkta språket, men det är så de säger) på mina morgonstela fotleder.

  4. Anneliten: Haha! Döttrar, och säkert söner också, är så härligt ärliga! Pumlan, som ju är lite yngre och inte är lika ”vågad” i språket, brukar säga att jag styltar fram.
    Hu, den där vitkålskuren låter inte så trevlig.

    Jumper: ICA i Enköping säljer grönkål året runt. Kanske ICA:s eget märke. De har goda edamebönor också. Kanske politiskt inkorrekt att göra ett besök på ICA i Vallentuna?

  5. Historian om dina hälsenor var ny för mig, men inte mindre otäck för det. Ja, nöden är ju uppfinningarnas och kreativitetens moder. Kan det fungera med stötvågsbehandling för att ”luckra” upp ärrvävnad, som vid muskelbristning? Jag håller verkligen tummarna för att balansgången håller hela vägen för dina uppsatta mål!

  6. Niklas: Stötvåg? Lär ju göra groteskt ont har jag hört. Törs nog inte. Om det inte visar sig att hälseneläget förvärras för då kan jag acceptera allsköns tortyr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s