Grönt ljus

Vad gör du på milen? Fått den frågan nån gång?

Jag antar att svaret förväntas säga något om ens kapacitet som löpare.

De naturliga följdfrågorna borde vara: var och när?

Kollar in ett par lopp på nätet.  VP-milens bana är tydligen lätt och flack –  ”för den som vill sätta personligt rekord är loppet därför idealiskt”.  Hälsoloppet lär ha mätt  upp en av de snabbaste sträckorna man kan hitta i Stockholm och uppmanar –  ”slå ditt pers på 10 kilometer”.

Karlstad stadslopp lär också vara snabbt. Och Hässelbyloppet lockar med att ”många deltagare noterat nya personbästa på den snabba banan”. 48 minuter i Hässelby innebär därmed inte alls samma sak som 48 minuter på säg Jägarmilen i Kiruna. Alla vet det. Men uppenbarligen är det irrelevant. Vad gör du på milen? Det räcker.

Borde det inte införas gradering av löpartävlingar? Så mycket annat är ju graderat efter svårighetsgrad: skidpister, klätterleder, orienteringsbanor. Varför inte använda samma skala som orienterarna: från grönt till svart. Via gult, orange, rött, violett och blått.

Nån välmeriterad löpare som ständigt är i perfekt toppform får helt enkelt springa varenda lopp i Sverige. I exakt samma skor. Åt hon/han pannkakor innan start på Kullaloppet så måste hon/han göra det inför Blodomloppet i Västerås också. Lätt som en plätt. Eller pannkaka.

Vore ju så himla praktiskt. För då kan jag helt enkelt leta reda på den illgrönaste av alla gröna milbanor. Hålla tummarna för att det blåser tjugo sekundmeter medvind. Och springa på 45 minuter. Förhoppningsvis frågar aldrig någon efter färgen på banan, utan nöjer sig med ”vad gör du på milen?”.

Fast själv kommer jag att veta. Irritera mig lite. Och ge mig f på att jag ska springa milen på 45 minuter på en riktigt tuff bana. En dubbelsvart.

Annonser

13 tankar om “Grönt ljus

  1. Om jag skulle få frågan skulle jag kunna svara 48:55 (som jag sprang på Vallentuna IP 2007), men om jag har förstått dig rätt räknar du bara väglopp i din satsning mot 45 minuter. Då hamnar jag nog runt 51 på nån gammal premiärmil. Så jag säger ”kring 50 sådär”.

    Du delar för övrigt problemet med maratonlöparna, som ju sätter sina rekord på vissa banor, där Berlin får ha gulgrön färg och Stockholm typ rödviolett. De flesta seriösa maratonlöpare springer väl nån gång på en snabb bana i bra väder och det kommer förstås du också att göra om du bidar din tid och tyar dig. 25 varv på Studenternas nån gång som kuriosum kan du nog inte heller avstå från.

    Vad säger din coach att han springer milen på? (Och var gjorde han det?).

  2. Det är ingen dum idé där det med att klassificera banor likt skidbackar för visst är det skillnad! ja, Hässelby är lättlöpt om än lite överreklamerat vågar jag mig påstå då det vuxit väldigt mycket senaste åren och det tar en evig tid att åka därifrån efter loppet med alla köer.

    Att springa 10000m bana är alls inte tråkigt som Anneli skriver 🙂 men kräver att skallen är med på ett lite annat sätt, dock är utbudet av banlopp där man som oss motionärer känner sig välkommen och konkurrenskraftig inte så stort.

    Det går ju millopp i priincip varje helg om man är beredd att åka en liten bit.

    Nu skil

  3. Hoppsan…tryckte visst på enter…skulle avsluta med att skriva att mina pers på milen inte skiljer sig så mycket åt, 37:43 på bana, 37:49 på Milspåret, Stockholm som i alla fall innehåll tre rejäla stigningar och inte var helt platt.

  4. Yttre betingelser i fråga om tid (väder) och plats (bana) i all ära men det gäller också att vara i form vid rätt tid på rätt plats, vilket kan vara nog så svårt med eller utan pannkakor. Ricky Bruch löste problemet med flitigt tävlande i bra vindar på Limhamnsfältet och själv kan jag alltid känna på formen med några varv här på IP och avbryta om det inte är resultatläge. Fast många löpare behöver kanske (till skillnad från mig) konkurrens för att prestera? Du?

  5. Tänk om de kunde garantera att ens dagsform är på topp också! Då skulle charmen med att inte veta vara som bortblåst 😉 Det är ju likadant med diverse terränglopp på olika distanser och terrängultror på 50K, då man omöjligt kan jämföra tiden mellan olika tävlingar, men å andra sidan återvänder jag gärna till de vackraste loppen, för att även kunna kapa lite tid vid sidan om upplevelsen.

    Fina millopp finns det ändå rätt gott om och med lite tålamod…

  6. Jumper,
    jag har gjort min bästa miltid hittills på ett banlopp (för övrigt på samma arena som du). Vill minnas jag hade fint stöd i en bra påhejare :-). Jag anger den tiden om någon skulle fråga. Verkar den nyfikna inte alltför insatt i löpningens värld nöjer jag mig så, annars kan jag nog lägga till att det var på tartan för att därigenom tala om att svårhetsgraden på banan var lägsta tänkbara.

  7. Anneliten: Alldeles snurrig blir man också. Och så finns ett litet aber, på bana springer man ju inte en mil, man springer 10 000 meter. Men grönare kan det väl knappast bli. Även om underlaget är rött.

    Jumper: Det är själva poängen serrö, att det finns alldeles för många yttre faktorer som påverkar resultatet. När det är kapacitet och form som borde avgöra. En löpare som gjort milen på 50 minuter på en riktigt råddig bana i snömodd är en betydligt bättre löpare än jag som sprungit milen på 47 och en halv minut på parkvägar på Djurgården. Men har denna någon inte sprungit något annat lopp så har jag gjort bättre resultat på milen….
    Konkurrens? Om du istället kallar det draghjälp så vill jag väldigt gärna ha det. Och påhejning.

    Staffan: Hässelby låter inte särskilt lockande. Bilköer gör mig galen. Man tycker ju att skillnaden mellan bana och väg borde vara större. Under förutssättning att allt annat än underlaget var exakt detsamma…är det ju aldrig.

    Niklas: Ett tag höll jag envist fast vid pricipen att aldrig springa samma bana två gånger. Allt för att slippa jämförselsen, och kanske tvingas inse att jag blivit sämre…

  8. .Kommentaren slank bort, skulle fortsätta:

    ..och då kan det förstås vara knepigt. Det är också en samvetsfråga hur aktuellt resultatet kan vara när man säger ”gör”. På jogg.se anges (angavs?) bästa snittempo på någon sträcka över 5 km och då räknades ett år bakåt i tiden och eftersom jag tyckte det såg snyggt ut med en tid under 5 min/km, så sprang jag 5000 meter på IP varje år. Har dock skitit sig i år och de flesta ”gör” ska nog vara ”har gjort” i mitt fall. Jag tycker att du kan svara med orden ”kommer att göra” eller ”kan göra”…

    Jag trodde den där banan på Djurgården var lite småjobbig här och där?

  9. Jumper: Tror absolut jag ska börja säga vad jag kan göra. Strålande idé! Och nåde den som föreslår att jag ska bevisa det…
    Jodå, den var lite kämpig den där banan på Djurgården, men allt är ju relativt.

  10. Du har en så klockren tanke bakom detta inlägg!
    Jag är inte snabb. Har aldrig varit. Kommer förmodligen aldrig att bli (snabbARE, men inte snabb i andras ögon). Men jag känner ju oerhört skillnad på flacken (där jag sprungit milen i 6,18-tempo, medan milen i ”riktig” terräng har gått på 7,15-tempo.

    Så fram för dubbelsvart! Jag är på! 🙂

  11. Västgötskan: Det skiljer ju bara en minut mellan asfalt och terräng för dig. Vilket betyder att du är vrålstark i spenaten! Dubbelsvart är helt klart din grej. Så gissa om det kommer att gå kanonbra på tävlingen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s