Fullt, om är lätt regndisigt, dagsljus. Samma grånade, spruckna asfalt. Samma stubbåkrar. Samma gamla löpsträcka. Harvar på i långpasstempo.
Shit! Zoombies!!
Gutturala stön och väsande andning. Närmare och närmare. 15 meter. Springer som besatt. Lukten av död fyller näsborrarna. Ser de grinande, förvridna skepnaderna närma sig med släpande steg. Känner en halvrutten hand snudda vid ryggen. Släpper ett batteripack och en vattenflaska och lyckas distrahera zombiemobben. Kommer undan med blotta förskräckelsen.
Stannar skrattande mitt på landsvägen. Fattar vitsen med varningstexten.
Har man lätt för att leva sig in i saker ska man kanske inte koppla på Zombie Chase-funktionen i intensiv stadstrafik. När man testar appen Zombies Run! alltså.
Fånigt med lek på löprundan? Tydligt bevis på att man inte tar sin löpträning seriöst? Radioteater som konstlat distraktionsmoment? Barnsligt, helt enkelt?
Skiter jag högaktningsfullt i. Zombieapokalyps var ju roligt ju!
Dagens pass började inte enbart med att jag stod och väntade på att garmin skulle hitta satelliterna bakom det regntyngda bladverket. Samtidigt sköts den helikopter jag färdades med ner över okänd mark. Jag överlevde. Och började springa.
Mellan låtarna i min egen låtlista rullas historien upp i hörlurarna. Jag försöker springande ta mig till Abel Township, en by där människorna barrikaderat sig i en omvärld fylld av levande döda. Får då och då radiomeddelanden och order från basen. Längs vägen plockar jag upp saker: vattenflaskor, elkablar, kläder, proviant. Prylar som bygger byn starkare, och samtidigt ger mig tillgång till fler löpande uppdrag.
Och plöstligt – zoombies!!
Man ska kanske inte ha Zombie Chase-funktionen inkopplad om man vill ha ett lugnt och behagligt långpass. Ska man undkomma de odöda, och samtidigt behålla sina uppsamlade prylar, måste man kuta av bara sjutton.
Hjälp!! Springer för livet.
blogg@bureborn 
Ha ha! det där har jag bara vagt hört talas om förut, och i brist på lämplig teknik får jag nog leva zombier förutan, men här fick jag i alla fall en levande skildring som heter duga. Vad är väl snabba cash II (som vi såg på lokalbion här igår) mot detta? Inte undra på att du höll sån (Daniels – McMillan-) fart på långpasset. Har du funderat på att använda appen under något lopp, lämpligen då mot slutet emedan du eljest riskerar att gå ut för hårt. Tycker dock att det verkar lite jobbigt att springa med en massa prylar…
Haha, verkar ju helt galet att bli jagad av Zombies, det låter på nåt sätt väldigt olikt dig… ser ju framför mig hur du kommer skuttande som en älva i skogslandskapet!
Jag HATAR (!) att bli jagad! Jag hade förmodligen dött av hjärtinfarkt! Eller också hade jag lyckats sprungit milen på 38 minuter och SEN dött av överansträngning…. Haha!
Men oh, kan man öva sig på att springa ifrån zombies alltså? Låter ju lite för läskigt och för bra nästan. Kanske måste provas, på säker mark…
Haha, superkul ju!! Jag har också testat men gjorde det i ett terrängspår så jag blev tyvärr infångad ett par gånger. De däringa zombisarna brydde sig föga om att det var en tuff uppförsbacke innan de började jaga mig :)!
Haha, obetalbart! Vilken kreativitet! Tänker att det här måste vara ett lysande sätt att få ungdomar att börja springa, ska genast försöka få dottern att ladda ner appen till sin telefon!
Jumper: Daniels/MCMillan-fart brukar infinna sig på långpassen när jag väljer asfalt. Eller brukar och brukar. Hittills har jag sprungit två pass på asfalt… Med tanke på att jag blev tvungen att stanna och kippa efter andan efter varje zombieattack misstänker jag att det varken gjorde till eller från för snittfarten.
På tävling? Nja. Tror medtävlarna skulle bli för konfunderade om jag plötsligt började skrika på hjälp och fäkta med armarna.
Snorkkis: Lite förvånad själv faktiskt, trodde nog man skulle behöva vara mer dataspelsbiten för att gilla upplägget. Men som sagt, det var skitkul! Men i skogen skulle jag aldrig våga möta några zombies…
Västgötskan: Hm, inte värt att testa kanske. 38 på milen är ju inte värt att dö för. 32 däremot… 🙂
Det går alldeles utmärkt att stänga av själva zombiejakten och enbart roa sig med att lyssna på storyn och samla prylar.
Malin: På väl beprövad mark utan yttre faror är en bra idé. Man blir liksom lite distraherad… 🙂 Ut och testa!
Carina: Mig lyckades de slå klorna i säkert hälften av gångerna. Fattade först på mot slutet hur snabbt man faktiskt måste springa för att komma undan utan att förlora allt man samlat på sig. Fullt ös!
Staffan: Riktigt bra gjord var den också. Väl värd 22 kronor. Som jag tycker pappan i fråga kan bjuda på. Det gäller ju att uppmuntra idrottsintresset.
Låter hur kul som helst… måste prövas nu när jag fått ny telefon som fixar att köra detta! 🙂