Trekvart. Check!

Idag sprang jag milen på 45-minuter. Jo, faktiskt! 45:47.

Eftersom det fanns lite ont om miltävlingar innan Lidingö, och eftersom jag och coachen var överens om att det vore bra att göra ett milförsök innan dess, fick vi köra en variant. 25 varv på Studenternas löparbanor i Uppsala. Coachen drog och jag sprang efter.

Sen eftermiddag. Solsken. 13 grader. Aningen blåsigt, men inget som störde. Helt perfekt alltså.

Utgångsfart 4:30/kilometer. Visade det sig att det inte skulle hålla gällde 45-nånting på milen, i värsta fall nöjde vi oss med nytt pb (alltså bättre än 46:29).

Redan efter två kilometer insåg jag att det skulle bli slitigt. Sjukt slitigt. Själv hade jag ingen klocka (eller snarare, den satt på armen men enbart för att registrera puls, displayen såg jag inte), men märkte att farten sänktes. Ändå var jag hela tiden tvungen att kämpa för att inte förlora kontakten. Andades så hårt att jag ibland misstänkte att lungorna skulle kollapsa.

Att springa på bana innebär att underlaget ger perfekt respons. Platt är det ju tveklöst. Löpvänligare och snabbare kan det liksom inte bli. Och så helt suverän personlig draghjälp på det. Som sköter all farthållning. Som peppar, räknar ner och ser till att man orkar ett varv till. Och ett till. 25 varv. En pacer som ljuger lite lagom också. Som tittar bakåt och säger att det ser bra ut. Jo, tjena! Men vita lögner är så trevligt så!

Jag hade absolut inget mer att ge. Det gjorde ont som f-n i princip hela vägen. 22 varv. Så jag är klart nöjd över att jag inte vek ner mig. Pannbenet är det absolut inget fel på. Men det visste jag ju redan vid det här laget.

Nu vet jag också att det är hit jag räcker, men inte längre. Jag hade aldrig pallat sub 46 utan coachens hjälp, och inte heller på asfalt. Jag är helt enkelt inte bättre än så här. Inte just nu. Och kanske inte den här säsongen. Eller någonsin.  Just nu tänker jag springa Lidingöloppet. Tror jag. Därefter? Vi får se.

Och förexten. Sa jag inte i våras att målet var att springa milen på trekvart? Eller 45 minuter? Har inget som helst minne av att jag då pratat om sub-45. Någonstans på vägen har målet uppenbarligen reviderats. Uppåt. Eller blir det neråt? Överväger starkt att revidera tillbaka. Ska bara övertyga mig själv först.

Annonser

11 tankar om “Trekvart. Check!

  1. Snyggt! Och ett bra formbesked. Personligen tycker jag bana är en mental prövning och på sitt svårare, trots jämnt och löpvänligt underlag. Önskar dig lycka till inför LL och veckans uppladdning!

  2. Ja, vadå. Jag sprang på 49 förra året och på 48 för fem år sen och mitt halvmarapers är 1:51. Hundradelarna bryr jag mig inte om på så långa sträckor , så det är klart att du ”gör milen på 45”, för att återknyta till ett tidigare inlägg. Och som du gör det !!! Jag är imponerad och du ska vara förbaskad nöjd!

    (När jag läser inlägget känner jag din trötthet. Även om jag inte tar ut mig lika mycket, minns jag hur 10000 m kan kännas, i värsta fall redan efter ett par kilometer. Du skriver att du inte är bättre än så här. Tja även om det här räcker mer än väl i min värld, så tror jag inte att detta var ett maxlopp för dig, mer än just denna dag. Av erfarenhet (nåja) och efter vad jag hört så känns ett riktigt bra lopp en perfekt dag inte SÅ jobbigt HELA vägen. Mera som ett flow. Eftersom coachen i varje fall räknade varven, hade han kanske också koll på klockan, och som den nörd jag är, är jag naturligtvis nyfiken på åtminstone någon mellantid, varför jag ser fram emot nästa coachrapport…Ja, jag har en massa andra frågor också, men denna kommentar är redan alltför lång).

  3. Riktigt bra jobbat! OCH… med en nummerlapp på bröstet och adrenalinet pumpande i någon tävling på platt bana, så ÄR JAG ÖVERTYGAD om att det hade funnits ännu lite mer att ge och att du fixat sub-45. Om det nu är det som du verkligen vill! 🙂

    Så häftigt att sätta upp ett (tufft) mål, träna specifikt för det och sedan nå det! Ståpäls om du frågar mig…

  4. Som Niklas säger så kräver banlöpning i 25 varv en annan dimension av pannben! Bra kämpat och nu ska du inte ge upp, säsongen har varit lång och du har utvecklats fantastiskt. Nu.Ska.Du.Bara.Under.45.Också. Så.Det.Så! Winners never quit. Quitters never win! Om inte annat så får jag komma till Enavallen och springa bakom dig och låta som en Zoombie i 25 varv…trevlig helg!

  5. Jag har aldrig någonsin sprungit under 45 på träning (inte ens försökt faktiskt). Men jag har gjort det på tävling. Tävling är en annan sak! På Hässelbyloppet är jag helt säker på att du går under 45 om du är frisk. Så det så!

    men just nu tycker jag du ska vara supernöjd med nytt PB under mentalt prövande förhållanden. Bana – gaw! Så bra gjort!

  6. Malin: Tack! Det är rätt snabbt i min värld också. Fast den här gången var det alldeles för jobbigt.

    Niklas: Formbesked? Nja. Just nu har jag faktiskt skrämt iväg formen en bit. Håller tummarna för att jag lyckas locka fram den i till till LL.
    Jag tycker också att bana är skitjobbigt! Men med en pacer kan man faktiskt distrahera sig själv från själva snurrandet. Bara att stirra på hand hälkappor och bita igen.

    Jumper: Tack! Jag är så glad att någon förstår mina tidsresonemang!
    Ska försöka locka ur coachen några mellantider, om han sparat dem. Men jag vet att två första kilometrarna gick i 4:30, liksom de två sista. I mitten svajade jag rejält, och var nere på 4:40-tempo någon kilometer.
    Och visst har du rätt: 10 000 meter ska inte vara så här jobbigt, i alla fall inte hela vägen. Gissar att du anar vad som gått lite snett? Jag var nedtränad, och hade inte lyckats återhämta mig tillräckligt innan milförsöket. Inte är det bättre idag heller.

    Benet: Tack! Just den här dagen hade jag inte fixat det, men jodå en bra dag – troligen. Om jag hittat någon villig farthållare.
    Målinriktad träning är rätt coolt faktiskt, men det gäller att inte stirra sig blind på måltiden. Lätt att man tappar löparglädjen då.

    Staffan: Haha! Zombiestaffan är ju en strålande idé!
    Vi får se om jag är ngn riktig vinnare den här säsongen. Det är ju inte mycket tid kvar att spela med, och just nu är kroppen inte alls med på noterna.

    Snorkkis: Ibland tror jag att mitt huvud är lite för hårt för mitt eget bästa. 🙂

    Jonna: Tack!

    Västgötskan: Pannben kan göra underverk. Men ibland borde man kanske sluta att dunka skallen i betongväggen bara för att bevisa att man har ett.

    Anneliten: Jag fuskade ju. Ingen riktig tävlingssituation iofs, men inte riktigt som träning heller. Att coachen sprang före hela vgen var en förutsättning för att detta skulle funka. Hade jag måst pressa mig på egen hand hade jag lagt mig på innerplan efter 3K.
    Men du har rätt – jag borde fan vara nöjd! Tränar på det.

  7. Ping: Målvakt « blogg@bureborn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s