Det går väl över (?)

Det har gått i moll på den här bloggen på sista tiden. Och inte går den över i dur nu heller. Tvärtom.

Om jag skriver att dagens lugna terrängrunda i skogen var en riktigt trist historia och att jag snubblade på varenda förbannade rot eftersom jag inte orkade lyfta på fötterna, så lär ju någon av er underbara bloggläsare utropa att löpning känns så ibland. Bara en dålig dag. I morrn´, då går det mycket bättre!

Tro mig, jag har hoppats på den där bättre dagen ett tag nu.

Ganska exakt två och en halv vecka faktiskt. Det var då som något vände. Neråt. Inget handlöst fall, men en klart negativ spiral.

Jo, jag vet att jag sprang en mil rätt snabbt i torsdags. Och jag har dammat av något intervallpass också. Men ansträningen har varit alldeles för stor. Jag har fått slita alldeles för hårt.

Däremellan har vissa pass varit knappt ok, andra rena katastrofen. Dessutom har motivationen sviktat betänkligt. Vilopulsen har åkt berg-och-dalbana. Idag joggade jag lugnt, lugnt i skogen, men blev ändå tvungen att stanna var femte minut för att inte pulsen skulle skena. Kände mig rätt uppgiven. Lite sorgsen.

När jag kom hem la mig på rygg på trädgårdssoffan och stirrade på det rodnande vildvinet en stund. Bestämde mig för att acceptera läget. Jag är nog inte bara nedtränad – det här är överträning. Jag har stressat kroppen för mycket. Inte gett den utrymme nog för återhämtning.

Säkert borde jag har fattat tidigare, men jag har ju för fasen aldrig varit övertränad förr! Noll koll på signalerna. Men nu vet jag.

Det jag inte vet är hur allvarlig den här överträningen är. Tar det lika lång tid att reparera skadan som det tog att orsaka den blir det definitivt inget Lidingölopp för mig på lördag. Känns jävligt trist! Men är bara att acceptera.

Tur att receptet mot överträning är enkelt. Vila. Vila. Och vila. Ska försöka acceptera det också.

Annonser

12 thoughts on “Det går väl över (?)

  1. Mitt ärliga svar på frågan i rubriken är ”Ja!”. Långvariga problem med öbverträning tror jag uppstår när signaler ignoreras eller feltolkas under längre tid, det vill säga när man envisas i tron att man måste träna mer för att man är så dålig, ett beteende som jag mer förknippar med ungdomlig överambition än med ett analyserande team som ert, och det maxade millopet i torsdags tror jag inte heller har gjort någon skada. Snarare gör det vilan njutbarare att du anar din kapacitet och vet att träningen inte varit i onödan. Efter vilan (hur länge och i vilken form den nu blir) börjar du ju inte heller från noll, som det är lätt att tro när man inte tränat en tid. Se till att laga grinden så kan du snart springa ut genom den som vanligt…

  2. Kan bara hålla med tidigare skribenter och Jumpers tänkvärda ord. Att höra dig svära om skogen över en skogsrunda är liksom inte du, men att känna som du gör i en nedåtgående spiral är ju allt annat än angenämnt. Du får nog ta dig både en och flera funderare på om du verkligen ska ställa dig i startledet på LL. Dumt att riskera att förvärra situationen eller genomföra LL utan glädje. Jobbigt att behöva släppa ett mål man längtat efter. Vägen till beslutet är ofta jobbigast och jag känner verkligen med dig, så en digital kram till dig är på sin plats!

  3. Fy vad trist… 😦
    Hoppas verkligen att det släpper fortare än det kom!

    PS. Förlåt, lite skratt här. Jag läste ”Rodnande vildsvin”. I skogen då eller??? tänkte jag… Måndag var det ja… 😉

  4. Ja jädrar, som det kan gå! Men, som andra så insiktsfullt redan skrivit; Du kommer att ta dig stark ur det här. Absolut! Vila ut ordentligt så är du tillbaka starkare än någonsin! Kramar från Skåneland!!

  5. Liksom Västgötskan gjorde jag en fin felläsning där på ”vildsvinet” 🙂

    Men, insiktsfullt att känna signalerna, även om det kanske är en massa vila som krävs nu. Tråkigt när det kommer så nära ett lopp, annars kan det ju vara rätt skönt med en del vila.

    Snygga ”vadvärmare” (eller vad det nu egentligen heter) förresten!

  6. Lyssna på Jumper! (Och coachen) Pressa inte mer för när du trillat över kan det vara ett he…e att komma på rätt sida igen.
    Låt det ta den tid det behöver söta du. Inget LL, pers eller annat är värt att må dåligt för. I-n-g-e-t. KRAM

  7. Tack alla för värmande ord, uppmuntran och fina insikter!
    Jag hoppas vekligen att jag stoppat i någorlunda god tid, och inte behöver en halv evighet för att komma tillbaka. Jag har ju inte bankat skallen i betongväggen och envisats med att träna hårdare och hårdare för att bli bättre, utan faktiskt lättat på träningen redan innan söndagens genomklappning. Men med facit i hand borde jag kanske ha tvärbromsat och inte bara saktat in lite försiktigt.
    Håll tummarna för att jag inte är övertränad i ordets allvarligaste betydelse, utan bara så in i sjutton nedtränad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s