Eller skvitter förresten. Snarare plask. Matchar fint med pladask. Och exakt så föll jag, för inte visste väl jag vad som dolde sig under den mörkblanka vattenytan.
Och nu talar jag inte bildligt, utan bokstavligt.
Jag lyckades helt enkelt halka på en gammal trädstam som lurade i en knädjup vattenpöl. Ramlade framstupa. Blev rätt blöt. Men knappast blötare än jag redan var eftersom luften var fylld av stillastående regn. Såna där minimala droppar som skapar ett diffust hårnät av fukt över lockarna. Som lägger sig som tung imma ytterst på kläderna. Men som när man stryker med handen mot låret ögonblickligen tränger in på skinnet.
Röda gummistövlar hade kunnat vara ett klokt val. Men det är förbaskat obekvämt att springa i gummistövlar. Så det fick bli de vinröda terränggående löparskorna. Med dubb. Som tyvärr inte alltid hjälper mot såphalt trä, men som funkar utmärkt att samla frasande lönnlöv med. De fastnar i karbiddubbarna och så springer man plötsligt ett par steg med gyllengula snöskor på fötterna.
Jag älskar höst!
Och jag är så jävla (ursäkta, men man måste svära ibland) glad över att jag kan springa längs stigar som oktoberregnen förvandlat till kvillrande bäckar! Lycklig över att få prassla fram genom drivor av fallna löv och fylla sinnet med hösteufori.
Min vattennivån är stabil igen. Pallar till och med en rejäl djupdykning i iskallt myrvatten. Med tillhörande jätteplask. Jag är här igen!
Jodå, det är klart jag tänker berätta mer om vad som hänt senaste månaden. Hur livet – och löpningen – påverkas när kroppen plötsligt går i strejk. Intressant upplevelse. Läskig. Men intressant. Men just idag gäller 100 procent glädje över att skorna inte lär torka på flera dagar.
blogg@bureborn 
Heja Heja! Du är tillbaka! Ser fram emot att läsa mer. Mer!
Ja, visst har det varit sköna höstdagar. Vindstilla och dimma. Eller fint, fint regn. Eller som idag ”gyllene höst” och blåviolett himmel. Och nog är vi glada att du trivs med att springa i härligheten igen och vill berätta om det. Lite tomt måste vi tillstå att det varit…
(Fast blöta skor? Njavars)
Härligt att du är tillbaka Sofia! Lät nästan som att du börjat med alternativträning. Skön tid längs de prestationsfria stigarna i skogen nu. Ta till vara på den. Kram!
Åhh vad jag har saknat dig!
Livstecken, hon är tillbaka! Varmaste välkommen tillbaka! Jag håller på att bli värsta skogsmullen och har geggat mig igenom ett antal höstrundor nu med leriga skor och ett leende på läpparna, funderar t o m på att köpa mig ett par terrängdojjor, du ser vilka världsnyheter som kan hända!
Inga fler långpauser nu va’, sub45 på milen eller inte kan väl kvitta tills vidare!
Anonym? Näe, det var jag som skrev den kommentaren…
Härligt att du är tillbaka. Lät som en skön runda i allmänhet. Synd på pladasket bara, men det kunde ju gått värre än att du bara blev blöt. Tur! 🙂
Vad härligt det är att bli sådär riktigt blöt! Och vad härligt att du är tillbaka!
Benet: I´m back! Och bjuder på mer om en lite stund.
Jumper/Snitsaren: Nog har det känts bra tomt för mig med. Men samtidigt välbehövligt med lite bloggvila tillsammans med den inte fullt lika frivilliga löpvilan. Men nu hoppas jag få springa mig igenom resten av hösten!
Niklas: Tack! Jodå, tänkte jag skulle börja med triathlon och träna lite på min simning… eller inte. 🙂
Nyutsprungen vår och sen höst är mina absoluta favoriter. När naturen är i konstant förändring.
Anneliten: och jag har saknat dig!
Staffan: Tänk. Jag förstod att det var du… redan innan du ”avslöjade” dig. 🙂 Klart du ska köpa terrängskor!
Västgötskan: Nog var den skön allt, rundan. Trots magplasket. Landade mjuk i vatten, gräs och lera.
Malin: Tack! Man blir lite som barn på nytt. Eller jag blir i alla fall. Studsar runt i vattenpussarna ock kastar lön mot himlen.
Tillbaka dunockså! Härligt, ordningen återställd!! :)!
Äntligen! Ja inte plasket utan att du är tillbaks. 🙂 KRAM
Carina: Välkommen tillbaka!
Ingmarie: Kram!
Vad roligt att du är tillbaka, härligt! 🙂