Lyxlivet gick före blogglivet igår. Och sent blev det. Så därför får ni se gårdagens bilder idag.
Det har sina poänger att jobba övertid; det ger plusflex och kompdagar. Som man kan ta ut beroende på hur SMHI spår. Alltså bestämde jag mig i tisdags för att ta ledigt igår. Solen förväntades ju hitta fram bakom en ljusgrått molntäcke, och jag ville jaga solstrålar över vitmossan!
Så solen och jag lekte katt och råtta mellan tallarna, efter min två timmar långa lattefrukost. Efter en nästan lika lång rykande het dusch (nästan, varmvattnet tog slut) tyckte jag att jag behövde shoppa lite. Tog bilen till Västerås. Shoppade tre böcker och parkerade mig på ett café. Med latte. Fram tills dess att jag sjönk ner i en mjuk biofotölj och såg Daniel Craig agera sexigt neddekad Bond. Sen käkade jag en oförskämt stor och perfekt stekt oxfilé, åkte hem och bäddade ner mig tillsammans med den spinnande katten.
Det är mer än lovligt härligt att vara busledig – och gräsänka – mitt i veckan!
blogg@bureborn 
Vad busigt härligt det låter! Bra av dig att vårda det som är viktigast – en själv! Det är så lätt att glömma bort i allt vardagsbestyr och alla måsten.
Tre böcker!! Ingen måtta på dina sybaritiska excesser!
Törs inte fråga om titlarna på de syndiga tegelstenarna som du försjönk i bredvid kattan på kvällen.
Själv tog jag tagelskjortan på och sprang långpass på vintervändbanan. Fast vädret var fint här också..
Låter underbart! Våra två katter var märkbart lättade när vi komm från vår ”hemester” igår kväll. Det är tressigt med främmande hantverkare i huset om man är katt!
Livskvalitet av bästa märke! Vilken härligt trollbindande Bauersk bild, ja, och så ett yvigt skoggstroll med reflexväst;-)
Ska strax stänga ner och bege mig hem för ett lätt terrängpass denna underbara höstdag
Bra dag att vara ledig på låter det som. Ljuuuvligt foto!
Precis så ska det vara! Livet. Små lovliga njutfulla dagar. 🙂
Andreas: Att skämma bort sig själv borde man nog göra till något av en vana. Helt otroligt skönt och mysigt!
Jumper: Sybaritiska excesser – vilken fantastisk ordkombination! Blev faktiskt tvungen att ta till saol, och har nu ett nytt älsklingsord att slänga mig med. Tack!
Snyggt oförtäckt fråga också. Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, Sörlins essä om Darwin och så en bok som nog helt klart ska in i kategorin syndig: ”Fem nyanser av honom”. Den där erotiska romanen som alla tjejer, damer, tanter och gummor snackar om. Jag fattar inte varför, när jag nu lyckats ta mig igenom 50 sidor av hjärtan som fladdar likt ögonfransar. Så otroligt dåligt skrivet!
Staffan: Stackars små kissar! Värre vanedjur finns nog inte. Sitter matte på fel stol och äter frukost så går vår miss likt en osalig ande runt bordet.
Niklas: Mossmjuk tallskog är så läckert, eller hur.
Reflexvästen åker nästan alltid på i skogen, även om det förtar romatiken. 🙂 Dels för att det då är större chans att brandkåren hittar mig om jag skulle drabbas av förmaksflimmer, men framförallt för att inte någon jägare ska förväxla mig med ett rådjur. Ett förbaskat skjutande så här på hösten.
Västgötskan: Sjukt bra dag!
Ingmarie: Livet är bra härligt! Och jag har mer flex att knapra av. Jippe!
Knapra och njut! 🙂
Ha ha, nog anade jag att den boken slank med i bokpåsen. Men det är helt rätt, man ska inte döma ut något i förväg och nu vet du att du inte behöver köpa de två planerade fortsättningarna. Antar att det inte heller är något för en äldre herre utan sadistiska böjelser. Dessvärre är jag kanske också för lat för att läsa Gardell efter att ha sett (och uppskattat) teveversionen. Får bli skidåkarn då eller någon av alla andra otaliga böcker som jag aldrig kommer att hinna läsa….. Förresten kan man bli besviken även när man äntligen ger sig på erkända mästerverk som….(prettocensur).
Nu är jag naturligtvis oerhört nyfiken på vad som fastnade i censurens garn. Proust? Joyces?
Det är en märklig upplevelse, när jag inser att huvudskälet till att jag läser ut en bok om 500 sidor är vetskapen om att det är ”stor litteratur”, Under vägen får jag kämpa med mina hädiska tankar, när jag i stora stycken upplever texten som bara text utan liv, när jag (trots att översättningen från franskan anses bra) ofta upplever språket som otympligt och bitvis fult, när jag ibland tänker att till och med snitsarens torra långa meningar med inskjutna bisatser har bättre flyt och jag hör mig skratta åt bildspråk och repliker. När jag någon gång emellanåt tycker att texten lyfter, när språket verkligen ger mig bilder, när jag tränger igenom de distanserande orden fram till personerna i berättelsen, tänker jag ”han kan ju när han vill”. Jag tvingas fråga mig om jag inte söker fel upplevelse, inte ser texten för bara ord eller missar finessen i att beskriva skönhet och starka känslor med ”sådant” språk. Jag frågar mig om mina hädiska tankar bara beror på att jag är fel läsare, som helt enkelt saknar förmåga att förstå. Ty så mycket har jag anat, att jag inte ser världen i samma ljus, inte delar samma sinne för samma slags estetik, inte intresserar mig för samma betydelsebärande detaljer, som författaren. Men eftersom det handlar om ”stor litteratur” och jag bara läst en sjundedel av verket väntar jag klädsamt med att säga vad jag tycker….
(Ämne för blogginlägg?)