Löpformen lämnar en hel del övrigt att önska för tillfället. Gör förexten även resten av formerna. Knappast överraskande eftersom jag ju tar det varligt i väntan på domslutet över hjärtat. Och med tanke på att jag definitivt inte har lust att träna in i väggen igen.
Men det hindrar ju inte att man under en löprunda en kallklar novemberkväll uppskattar ett stjärnfall som touchar Andromeda.
Eller att man efter avslutat pass lägger sig ner på den höstblöta gräsmattan, stirrar ut mot vintergatan och hoppas på en rejäl meteorskur.
Önskningar som siktar mot stjärnorna tror jag stenhårt på.
blogg@bureborn 
Form eller oform (har inte allt en form?) det är fantastisk att få blicka över en stjärnströdd himmel. Läste något om att ljusföroreningen, som gör att vi (som bor i staden) inte ser stjärnhimlen så ofta, gör oss vilsna – att vi har ett behov av att se stjärnorna för att ”navigera”. Om inte annat så är det en skön svindlande känsla att blicka uppåt.
Hoppas du får ett bra besked nu efter mätningen, spännande utrustning det där. 🙂
Hoppas på meteorskur kan man alltid. Nu ska visst Tauriderna vara som tätast. Kanske fick Andromeda en hälsning från Oxen. Och snart kommer Leoniderna men då får man vara uppe sent. Jag för min del ser varje stjärna som två (tätt intill varann) så jag får önska dubbelt. Visst?
A har för övrigt köpt en reflexväst på Claes Olson, så nu kan jag springa ute dygnet runt.
När jag i vuxen ålder hjälpligt lärde mig stjärnbilderna på himlen, funderade jag aldrig på hur de ska tolkas (hur karlavagnen kan bli en björn osv). Andromeda (annars mest intressant för nebulosan som anas med blotta ögonen) är tydligen en stilig dam som jag tittar lite extra på, även om jag hellre sett henne okedjad, dansande på himlen(Som sorgligt okunnig i grekisk mytologi vet jag inte vilken ”sadist” (Perseus?) som varit framme och varför).
När får du ditt slutliga hjärtbesked?
Ja trots att vår form är som borta med vinden, så var kvällen igår magisk med glittrande gnistrande stjärnbilder i alla väderriktningar.
Andreas: Sån tur att jag bor på landet då, jag som verkligen gillar den känsla av inverterad höjdrädsla jag får av att stirra upp i rymden. Ger liksom lite perspektiv på tillvaron.
Jumper: Vilken omtänksam och livräddande present från A! Springa under stjärnorna är härligt, och med dina dubbla önskningar blir det ju hur bra som helst.
Var det inte Poseidon som kedjade fast henne? Och Perseus som räddade henne? Med hjälp av Medusas huvud? Borde googla förstås, men ids int´.
Hjärtbeskedet lär väl tyvärr dröja. Resultaten ska först tillbaka till den läkare som remitterade mig. Men om ngt är allvarligt fel antar jag att de snabbar sig lite.
Jonna: Det bästa med löpning under det mörka halvåret! Och när man kutar och tittar uppåt glömmer man dessutom hur sakta det går.
Jag litar på din historieskrivning men kommer nog att glömma den igen. Det är intressant hur en vetgirig person som jag är så ointresserad av att slå upp såna här till namnen välbekanta mytiska figurer, när de till exempel dyker upp i konst, musik och litteratur. Ibland vet jag inte ens ur vilken mytoligi eller saga de är hämtade. Att Tor kastade sin Mjölner vet jag dock bestämt 🙂
Vad reflexvästen (39 kr) beträffar, var den till oss båda och har bara testats av giverskan och tycktes vid min okulärbesiktning reflektera lika bra som dyra specialdesignade (?) varianter i löparbutiker. Eftersom detta var storlek XL köper hon nog mindre till sig, så vi kan springa båda i natten (om det nu blir så mycket löpning i vinter för mig).
Flåt att jag alltid brer ut mig så på din blogg.
Jag uppskattar att du brer ut dig!
Jag är helt säker på att 39-kronors-västen funkar lika bra som en väst av ngt flashigt sportmärke. Möjligen kan den vara lite mer oformlig och prasslig i materialet, men lyser upp gör den garanterat. God mörkerlöpning till er båda!