Om man har en termometer ska man titta på den. Innan man ger sig ut på sin lilla löprunda.
Då slipper man få blodstopp i vaderna på grund av att de uppkavlade tajtsen klämmer åt så förbannat strax nedanför knät. Man slipper stanna och strippa bredvid kyrkomuren. Och sen springa med jackan, med inpulade löparvantar i fickorna, irriterande slängade runt häcken. Det man inte kommer undan är svetten som droppar ner från pannlampsfästet, men det kan man ta bara man inte behöver knöla upp undertröjsärmarna hela tiden.
Jag sprang i måndags. Temperaturen låg på nollstrecket. Det lilla vanedjuret gjorde samma klädval idag. När det var 12 grader varmt…
Gnällig? Jag? Japp! Det var en tvättäkta grispass dessutom. Åtta kilometer på stumma, sega ben. Åtta tröga och kletiga kilometer.
blogg@bureborn 
Tänk, man lär sig något nytt varje dag men just det där verkar vara en knepig grej för man gör ju samma fel om och om igen.
Eller är det bara guldfiskminnet?
så trist nu, det är alldeles för varmt för ett vinterdjur!
Tack för varningen! Återgick till höstmunderingen på morgonens jogg i plus 5 grader och sol. För min del får det här vädret gärna fortsätta hela vintern och sakta smyga över i vår. Ålderstecken?
Svår tid just nu, temperaturmässigt alltså. Tar hellre ett plagg för lite än ett för mycket. Vidrigt om man blir för varm. Sabbar hela löppasset. Jag kommer nog varva med hellånga och korta tights under lördagens ultraintervaller.
Ingmarie: Hur var det nu med gamla hundar och lärdomar? 🙂
Jonna: Om vädret bara kunde bestämma sig!
Jumper: November ända framåt mars? Det är inte åldern, det är rent masochistiskt!
Niklas: Minns att jag läst om afrikanska löpare som tränar i massor av kläder för att – ja för att vadå? Otrevligt låter det hur som helst!
Men korttajts pallar jag inte annat än under sommaren. Fryser om knäna.