Recenserad resort

Ja, hur var det egentligen på Playitas? När man är hemma och vabbar med spysjukt barn (ah! måtte jag inte bli smittad!) kan man ju passa på att leka recensent mellan ulkningarna.

Hotellområdet: ♥ ♥ ♥ ♥
Fräscht, snyggt, modernt och kanariskt. Finfin service. Palmer, kaktusar och bougainvillea. Och pratglada katter med halva vänsteröron. En turkosblå pool och gott om solstolar. 

Hotellrumsmys: ♥ ♥
Typiskt medelhavsekande med kakel och klinker. Mysigt nej. Standarden var dock klart godkänd. Plus för duntäcken och sköna madrasser. Men kuddarna – nackspärrsvarning.

Balkongutsikt: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
En palm, en strand och solnedgång över Atlanten.

Stranden: ♥ ♥ ♥
Svart sand och rundslipade lavastenar att samla på i vågsvallet. Men lång nog att springa på var den inte.

Maten: ♥ ♥ ♥
Tre restauranger att välja på till middag: buffé, spanskt och italienskt. Stort utbud av rätter. Ingen magsjuksrisk men lite storkökssmak. Eller brist på smak. Till lunch fick man nöja sig med poolbarens utbud av torra sallader och hårdstekta hamburgare. Vi bodde i lägenhet och fixade egen torr sallad till lunch med råvaror från hotellområdets butik.

Träningsutbud: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Styltgång fanns inte på programmet. Men i princip allt annat.

Gymmet: ♥ ♥ ♥
Ingen större brist på utrustning, men den skumma belysningen fick lokalen att lukta källargym på 80-talet. Skapade en lätt sunkig känsla.

Gruppträningen: ♥ ♥ ♥
Jag är bortskämd förstås, med suveräna ledare och träningskompisar på F&S i Uppsala. Detta blev lite anonymt. Men det fanns gott om passvarianter att prova: allt från spinning och vattengympa till body combat, step och yoga.

Löprundorna: ♥ ♥ ♥
Lavagrus eller asfalt. Kuperat. Välmärkta löpvägar, men det monotona och marsliknande – om än fascinerade – landskapet lessnade jag på rätt snart. Min upptäckarlust dog när jag väl insett att det förtorkade grustaget såg exakt likadant ut bakom nästa krök.

Det är knivigt det här med betyg. Ytterst personligt. Och jag är dessutom en lite betygssnål typ. Mat till exempel. Det räcker inte med att jag kan äta mig mätt för att jag ska strö hjärtan omkring mig.

Sammantaget är jag hur som helst nöjd! Bara känslan av att springa lättklädd i november drar upp det generella betyget. Kan definitivt rekommendera en träningsresa till Playitas för den som älskar att träna, och däremellan gärna ligger i en solstol och läser en bok. Men om man är två som vill träna, och någon måste vara ”hemma” och ta hand om barnet, då kan det bli lite småstressigt. Om man inte är en värmeälskande person förstås, och pallar att springa också när solskenet flödar nästan från zenit. Jag och sambon – de norrländska mesarna – klarade bara av att träna fram till 11, eller efter 16:30.

Och så var det det där med läsandet i solstolen. En vecka klarar till och med rastlösa jag, även om tuppjucket låg snubblande nära sista dagarna. Playitas är en rätt isolerad resort. En egen liten minivärld bebodd av oproportionerligt många vältränade svenskar och danskar som käkar engelsk frukost iförda cykelbyxor. Ett hotell, ett lägenhetshotell och däremellan en träningsanläggning. Det fanns en liten sömning fiskeby ett par hundra meters promenad bort, där man med lite tur kunde stöta på lokalbefolkningen. Fuertaventura i övrigt erbjuder inte heller mycket annat än steniga berg och jättevackra ständer. Och Peppes getfarm…

Annonser

7 thoughts on “Recenserad resort

  1. Tack! för denna klockrena recension! Har faktiskt funderat och undrat över många av de saker du beskriver; mat, känslan i gruppträningen, omgivningar, atmosfär etc.

    Tror faktiskt efter att läst och njutit av beskrivningarna i ditt inlägg att den variant som jag snubblade över i och med den spontana resan till Mallorca på ett nästan bortglömt hotell som nu var ett lägenhetsdito med underbara, omväxlande omgivningar, pitoreska restauranger, och vackra stränder är ett fullgott alternativ. Åtminstone för en Lonesome Runner som jag… 😉

  2. Kul att du verkar över lag nöjd i alla fall. 🙂 Väl?
    Och tack för recensionen.
    Eftersom jag älskar att ligga i solen och läsa mellan passen och bara har mig själv att tänka på så gillade jag det där stället supermycket. Men hade det varit dåligt väder hade jag fått krupp. 😉 Landskapet är ett av de bättre om man jämför Kanarieöarna (i alla fall om du frågar mig) och maten är 10poäng om man jämför med vissa andra träningsställen. (No names. 😉 )
    Enda jag var riktigt missnöjd över var internet. 😉

  3. Jag nog givit fem torshammare (ett system jag använde ibland förr när jag skrev i konstgalleriernas gästböcker) till det mesta där av ren överraskning. Jag har ju inte varit söder om alperna på 45 år. Ny miljö är alltid ny miljö för mig, om det så är ett trist lava fält i en vecka och bara en vanlig hotell- eller vandrarhemsfrukost är en upplevelse…. senast avnjuten i Tyskland för sex år sen (när jag förresten också sprang lättklädd i november). När det gäller maten är huvudsaken att jag blir mätt och att maten inte är för ”spännande”. (Här blir jag lite orolig: Skulle jag våga bjuda dig på mat?).

    Men vad är det här? Försöker jag tala om för dig att du är grätten? Nej då inte alls.

  4. En schysst semester under mörkaste-månaden-mentalt-i-Sverige helt enkelt. Nördigt med frukost i cykelbrallor… men jag ska inte öppna mun som har handkikaren runt halsen på fågelskådarresorna;-) Nu har jag betat av fågelarterna på Fuerteventura, så det lär inte bli Playitas för min del, men jag tackar för en trevlig recension.

  5. Jonna: Semester i november får absolut fem stora hjärtan. Superhärligt!

    Benet: Tycker absolut det låter som ett suveränt alternativt, om man inte är intresserad av att delta i mängder av gruppträning och älskar allinclusive-lösningar förstås.
    Vi åkte ju inte på en regelrätt gruppträningsresa den här gången. Men det gjorde jag sist det begav sig – med Springtime Travel. Gillade faktiskt det bättre, för då får man dessutom social träningssamvaro. Det saknade jag den här gången.

    Ingmarie: Helt klart nöjd! Sammantaget en fyra faktiskt, och det är ett högt betyg i min bok. 🙂
    Jag har också varit på vissa andra träningsställen med helt urusel mat. Jämfört med dem var Playitas förstås rena rama paradiset. Tror det är nåt med mig och bufféer. Som julbord…
    Hihi, internet var verkligen en historia för sig. Varje eftermiddag satt en kvinna på en sten mitt i kaktusplanteringen med sin laptop. Förmodligen ända stället där hon hittade vettig mottagning.

    Jumper: Joho, jag tror visst att du tycker att jag är grätten. Kanske beror det på vad man jämför med: jag betygsätter utifrån att fem är den bästa resa jag skulle kunna tänka mig.
    Klart du skulle våga bjuda mig på mat! Det är en stor skillnad serru, mellan att bli bjuden på hemlagat och betala för proffslagat.

    Niklas: Absolut schysst!
    Den stackars restaurangpersonalen hade gjort sitt bästa för att upprätthålla en viss klädkod i restaurangen. Stora skyltar med överstrukna shorts, sandaler och linnen. Och så förslag på lämplig klädsel: långbyxor och kortärmad skjorta på herrar, klänning på damer. Gissa om nordbor på träningsresa brydde sig om sånt…

  6. Om du nu är grätten så är du i gott sällskap ty vad gäller mat och boende är de de flesta grättnare än jag. I skolan blev jag på skoj kallad ”slasktratt” eftersom jag alltid gillade skolmaten (utom kalvsylta och lever) och till och med åt upp andras lite ”för torra” pankakor och liknande. Vegetarisk buffé är mums. Till middag i kväll gör jag spagetti och vegetarisk pastasås (lök, tomat, morot och röda linser kryddat med buljong och svartpeppar (och eventuellt vitlök)). Välkommen på en smaklig virtuell måltid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s