Petitess

Att ta paus i bloggandet, oplanerat eller ej, har sina sidor. Plötsligt börjar man ställa extrema kvalitetskrav på blogginläggen. En fin löprunda med snöflister i ögonfrasarna. Värt ett inlägg? Nja. Backpass på F&S splitternya löpband? Nja. Recension av nya pannlampan? Nja.

Så då är det bara att bestämma sig: nu jäklar ska här skrivas! Vettigt ämne eller ej. Och då är det ju typiskt att temat för dagen är en svullen vänsterfot. Bieffekten av den där flisterfina rundan.

Vet inte riktigt vad som gått så seriöst galet. Visserligen kände jag att fötterna blev tröttare än vanligt av att springa på den isiga och moddiga vägbanan. Men inte sjutton tolkade jag det som en indikation på rejäl överbelastning.  Så rejäl att jag så här en dag senare tar mig fram stolpigt haltandes.

Nog för att mina icebugs börjar kännas lite nedtrampade, men till den grad värdelösa att foten idag ser svårt stukad ut? Nej, det anade jag inte. Jag har ju sprungit i skorna hela förvintern helt utan känningar. Ingenting, ingenting – och så pang!

Funderar på om jag trots allt inte klev snett någonstans i den spåriga snön. Men det skulle vara ett förbaskat omedvetet snedsteg i så fall. Som dessutom skulle ha drabbat en osannolik sena; den som fäster vid inre fotknölen försvinner in under fotvalvet. Knappast troligt alltså. Känns snarare som om foten tvingats inåt i en skadlig överpronation under den dryga timme jag sprang runt och blinkade bort kittlande snöflingor.

Det är ju själva… *svär som en borstbindare*

Jag behöver löpningen för att inte kvävas av traditionstyngt julmys! Jag måste få fly ibland om jag ska palla den knäcksöta sociala samvaron. Hjälp!

Och god jul!!

Annonser

7 tankar om “Petitess

  1. Låter som om senan är överbelastad/klämd på något vis…(?)
    Mystiskt.
    Men du, kom ihåg att du inte är tvungen att vara social hela tiden. Och även sparken/skidorna/promenadskorna/stavarna/skridskorna/ behöver luftas. 🙂 God Jul och stor kram!

  2. Aj då, men jag drar mig till minnes att jag efter höstens orientering knappt kunde södja på foten efter att jag bara vagt mints ett snedsteg i skogen. Nästa dag kunde jag springa igen. Å andra sidan minns jag också… (nej det glömmer vi).

    Hoppas själv få en kort löptur i morgon erfter en lång förkylning, i bästa fall med dottersällskap. Detta efter en så (numera traditionellt) enkel julafton att kanske till och med en sådan ung rebell som du skulle längta efter mer traditionellt mys?

  3. Mysko! Röstar också på nån slags överbelastning. Har du platta fötter? Minns när jag var 17 och fick sådär efter en dag promenerandes på Stockholms gator. Foten såg galen ut, men det gick över fort.

    Och du, tur att friskluften finns precis utanför dörren så man kan ta ett stort andetag och vara social sedan 🙂

    God fortsättning!

  4. Ingmarie: Kram tillbaka! Hoppas på skidtur i morgon. Om spårarna orkar ge sig under julhelgen och packa ihop all vackert fluffig nysnö.

    Jumper: Också min fot tycks betydligt bättre såhär två dagar senare, även om den är lite stel och konstigt.
    Även av enkelheten skapas traditioner, som kan väcka lust till revolt. God jullöpning!

    Malin: Enligt sko-utprovarna har jag normala fotvalv, men det känns som om hålfoten blivit uttröttad av att springa på sista tiden. Men den akuta fasen verkar vara över. Puh!

    Andreas: En stukning (eller vad det nu är) är lättare att klara om man, när man bara måste får vara ensam, kan hoppa upp på cykeln och trampa ett par mil. Men det är så slirigt i en halvmeter snö… Gott nytt!

  5. Ping: Naprapatpina « blogg@bureborn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s