När infaller den egentligen, trotsåldern? 43?
Om jag nu trotsar något genom att utmana min bråkiga fot. Eftersom jag inte är helt säker på att totalvila är det som gäller, så var det självfallet omöjligt att inte springa i skogen efter att sambon kommit hem och rapporterat att stigarna var klart löpbara. En vacker solnedgångstimme i början av januari. Oemotståndligt.
Foten – hårt tejpad – protesterade svagt när jag satte fart nere vid postlådan, men efter att den blivit mjuk och varm, och jag nått skogen teg den still. I princip. Det känns att den förlorat i stabilitet, men ont gör det inte.
Eller så är det jag som inte hinner känna efter när jag hela tiden måste hålla koll på underlaget och planera stegisättningen. Just idag var det minusgrader, men under tövädret har hästar trampat mossa och lera sönder och samman. Nu hade marken återfrusit i vristknäckarmönster. Tur att jag väger lätt, och ofta kunde välja skarsnö framför söndertrasad stig.
Sista halvkilometern hem på asfaltsvägen lyssnade jag på foten igen. Inget större väsen, men tydlig tröttma i hålfoten. Nu kvider den under påsen med fryst majs, men det beror på att det tusan så kallt med fryst majs. Hur länge ska man kyla skador? Tio minuter? En halvtimme? Ännu längre?
Någon ledtråd om diagnos på den där foten? Hoppas på snabb bättring. Nu när skogsstigarna blir springbara och skidspåren smälter.
Lite lagom lätt löpnig på ett inte alltför hårdknaggligt underlag skulle jag nog själv unna mig i motsvarande situation. Om det inte gör ont och inte blir sämre brukar det funka (sa den gamle räven).
På din sista fråga svarar jag att det beror på den frusna grönsakens densitet och värmeledningskoefficient.
(Gläds annars också åt det mer allmänna familjespringande som här och där skymtat mellan raderna i några inlägg?)
Hoppas du fort blir bättre i foten och att du får ordning på det hela!
Vad skönt att foten kändes lite bättre!
Hästtramp hade jag nog föredragit. Här har de kört sönder massa fina stiger med skogsmaskiner.. 😦
Anneliten: Just nu är det google som gäller. Försöker lista ut vad som trilskas. För nog sjutton vill jag ut i skogen!
Jumper: Hoppas den gamle räven har rätt. Tyckte det verkade som om foten föredrog mjuk stig framför asfalt, så jag hoppas att kung Bore håller sig borta.
Och jodå, sambon har böjat springa lite mer frekvent. Riktigt roligt!
Mammaspring: Tack!
Västgötskan: Hästhovar är helt klart bättre än larvband på skogsskördare. Marodörer! Tycker jag, som inte är skogsägare…