Anneli skrev häromdagen ett inlägg om skodjungeln och nämnde Hoka One One. Hon hade i sin tur fått nys om skon via MarathonMia, ultradrottning som vet att Hoka blivit allt mer poppis i ultravärlden. Men snygg är den inte. Verkligen inte.
Den påminde mig om nåt. Tog ett tag innan jag kom på vad: Tecnicas TRS Max. Säljs under devisen ”bigger is better”. Snygg är den inte. Verkligen inte. Fast jag tycker nog att den är en aning snyggare än Hoka-skorna ändå. Antagligen färgas min åsikt i frågan av att Tecnica gör coola pjäxor.
Och ändå. Jag kan inte låta bli att leka med tanken på att köpa mig ett par. Bara för att de ser uppkäftiga ut. En rak höger åt minimalismen.
(OBS! Jag har ingenting emot minimalistiska skor. Vill gärna ha ett par, faktiskt. Men när något börjar lukta religiös fanatism, och när fundamentalistiska minimalister anar konspirationer bakom varje uppbyggd sula, då väcks upprorsmakerskan inom mig.)
blogg@bureborn 
Ha ha, hi hi… Du är ju nästan lika motvalls som jag.
Herregud, vilka monster 🙂
Jag tycker faktiskt att fanatismen runt barfota börjar klinga av ovh att debatten börjar bli lite mera nyanserad. Jag har ju inte tagit steget fullt ut och kommer inte göra det heller till VFF eller liknande men trivs som du vet allra bäst i ganska lätta skor. Kinvarorna är ett bra exempel, riktigt bra skor, synd bara att de inte är så slitstarka.
En som med sin post-post-relliska framtoning hamnar en bit bortom alla diskussioner kring löparmode, ska naturligtvis inte komma och balla sig här, men den där skon ser väl lika ful ut som löparskor brukar. Lite bågformade fartlinjer och bokstäver på. Mina vita lättviktare ”Addistar Comp 4” är dock lika snygga 60-talets spikskor. Om jag inte vore så rädd om dem skulle jag springa i dem oftare, ty lätt är skönt tycker jag (utan lägga mig i principdebatten).
(”rebelliska” förstås)
Anneliten: Tjalle Tvärvigg är mitt mellannamn.. 🙂
Staffan: Jo, du kanske har rätt i att skyttegravarna inte är lika djupa längre. Jag råkade bara stöta på en särdeles övertygad predikant häromdagen, som gjorde mig lite trött.
Sulorna på mina Kinvara är verkligen en sorglig historia.
Jumper: Löparmode? Tja, kanske är det det skokontroverserna kokar ner till i slutändan. Fast det är inte utseendet i sig som gör att jag finner de här skorna charmigt uppkäftiga.
Snart är det torr fin vår, och läge för snyggskorna! Lätt löparglädje på väg tillbaka till högform.
Jag håller mig till mina Newton oavsett trend. 🙂