Det var ju så det kändes. När systemet kickat igång på allvar. Helt underbart!
Klart man måste ut i skidspåret en vacker vinterdag som denna! Fast lite trögstartad var jag allt. Kom iväg till spåret ungefär samtidigt som solen dök ner bakom grantopparna, och ljuset blånade. Till slut var det bara skidorna som lyste fluorescerande i de vita, fluffiga flingor som singlade ner.
Snabbt gick det inte heller. Kändes minst sagt bakvänt så här på säsongens första tragglande tur. Men ändå. När kroppen fått upp värmen, lungorna hittat rytmen, blodet nått ändå ut till fingertopparna och ben och armar blivit något så när synkade – helt underbart!
blogg@bureborn 
Visst ja, tänkte jag också när jag såg skidåkarna på gärdet idag. Valde alltså bort både skridsko och skidor för en lång Djurgårdspromenad idag (med museibesök)…. Skidåkning är roligt, men frågan är om det är så kul att se hur alla andra gliiiider förbi mig trots att jag har bättre teknik än många… och frågan är också om jag får åka i era smala skidspår med mina gamla breda träskidor (vad tycker du?)
När det gäller föregående inlägg, tycker jag det är ganska skönt när jag nu i vinter sänkt (och med tiden än mer sänker) kraven på vad som är ett riktigt träningspass, så att jag även reggar en promenad.
Precis så är ju skidåkningskänslan! Vad härligt att du kommit igång igen!
Gött!
vad fint att du är på gång på skidorna! det bästa ju!