Idag var det äntligen dags för steg tre i min hjärtutredning – ett arbets-ekg.
För drygt två månder sen gjorde jag ett 24-timmars bandspelar-ekg. Sprang runt ett dygn och såg ut som en självmordsbomare. Resultatet visade inga konstigheter, bara ett välfungerande hjärta. Härligt besked!
Men eftersom läkaren remitterat mig även på ett arbets-ekg så tog jag chansen när kallelsen kom. Inte varje dag man får möjlighet att få stenkoll på hjärtat. Jag var 99 procent säker på att arbetsprovet skulle vara utan anmärkning.
I morse kopplades elektroderna på och jag hoppade upp på en motionscykel med överdimensionerad sadel. Gjord för väldigt stora rumpor. Trampade tills låren stummande.
Svaret blev inte riktigt vad jag hoppats: ny remiss. Läkaren var inte nöjd med kurvorna på ekg:t, och det behövs fler tester för att kontrollera att blodet verkligen flödar som det ska genom alla delar av hjärtat. Sannolikheten är stor att anomalierna i ekg:t är helt ”normala”, men…
Det finns ett lite men där. Ett frågetecken. Det gillar jag inte.
blogg@bureborn 
Jag känner igen och känner med dig. Även om det sannolikt är som det ska, finns en gnagande osäkerhet som tanken inte kan låta bli att sysselsätter sig med. (Själv både scintigraferas och magnetfotas jag i dagarna ”för säkerhets skull” ).
Normala anomalier. Vi är inte alla exakt lika. Jag förstår att du oroar dig och hoppas att den oron ska visa sig ogrundad.
Jag tror Anneli har rätt, normalvariation men likväl såklart inte det besked du vill ha, och såklart känns det inte hundra. Jag är övertygad om att du snart får trampa ut det där frågetecknet till ett utropstecken!
Snitsaren: En himla tur att vi bor där vi bor! Där vården är gratis och man gör undersökningar för säkerhets skull. Håller tummarna för att dina undersökningar går fint, och visar att angreppet är begränsat.
Men oron gnager ändå förstås, även om man försöker applicera logik på situationen. Själv går jag runt och inbilar mig att det trycker över bröstet och strålar ut i vänsteramen. Schas hjärnspöken!
Anneliten och Staffan: Tror också att jag är alldeles normalt onormal. Men den irrationella oron göds av att hjärtproblem ligger i släkten. Schas hjärnspöken!
Nej, vad irriterande att behöva gå och ha det i bakhuvudet ett tag till! För säkert är det ju så att det är bara en ”normal” avvikelse, kanske efter flunsasvängen…? Håller tummen!
Malin: Är ju faktiskt inte alls osannolikt att mina två sjukliga veckor påverkat resultatet. Ska nämna saken för läkarvetenskapen när det är dags för undersökning. En undersökning jag hopps att jag inte behöver vänta de maximala tre månaderna på.