Egentligen hade jag tänkt fira Löpningens dag ”på riktigt”. Alltså tillsammans med energiknippet Ingmarie, som tog initiativ till denna fantastiska dag för några år sedan, och en massa andra springande, härliga människor.
Men. Lata lördags- och söndagsmornar är det bästa jag vet. Lättjefulla helgmornar när frukosten övergår direkt i förmiddagsfika i sällskap med morgontidningen och korsorden. Så medan morgonsolen kysste köksbordet, och jag i huvudet letade namnen på ryska slagstäder, gick klockan. Väldigt fort gick hon. Och med tanke på att jag har åtminstone en och en halv timmes restid in till Skrapan i Stockholm rusade hon fram.
Men. Jag firade förstås ändå! Med en alldeles, alldeles underbar löprunda i skogen tillsammans med sambon.
Ibland var det vår.
Ibland vinter.
Eftersom min vänsterfot fortfarande lämnar en del övrigt att önska var tyvärr ett mastodontpass uteslutet. Firandet fick begränsas till en timme, borträknat den tid vi la på en lite sightseeing på bygden. Till kvarnen i Kungs-Husby.
Uppförd av mjölnaren Aron Johansson 1880 är den (eller heter kvarnar hon?) numer en aningen bedagad, om än renoverad. Och med vingar! Enligt en sammanställning över bebyggelsen i Uppland heter den förexten Husbyby kvarn. Husbyby. Lite kaka på kaka kan tyckas. För att inte tala om västernorrländska Sjösjön.
Löpningens fick alltså en ävenflykt i present. Äventyr och utflykt i ett. Skogslöpning kryddad med historia och ordfundrationer. Grattis!
blogg@bureborn 
Så härligt det ser ut!
Ser jätteskönt ut. Men oj vad snö på vissa ställen?! 😮
Jag sprang också i skogen. Perfekt ”löpningens dag”. Nästan… 🙂
Helt glömsk och ovetande om dagens dignitet sprang jag vintervändbanan för första gången i vinter… utan trevligt sällskap och utan spännande tankar i huvudet. Men den härliga vintersolen delade jag med er och alla andra firare…åtminstone i Mellansverige..
(Ryska slagstäder? får men en ledtråd?)
vilken härlig dag, det ser underbart ut!
Härligt firat tycker jag!
Men du, det där var ju ett perfekt sätt att fira på!
Nog blev det ett rätt härligt firande, det måste jag hålla med om. Till och med lite fågelsång, så snart är det vår!
Västgötskan: Visst ser det ut som om bilderna är tagna vid två olika tillfällen. Men icke. Det är dessutom inte ens 200 meter mellan fototillfällena. Södersida av höjd, norrsida av samma höjd. Inga problem att åka skidor om man håller sig på den kylslagna sidan av naturen.
Jumper: Löpningen är säkert tillfreda ändå.
Blev tvungen att googla lite till slit eftersom minnet envist upprepade Narva, Neva, Narva, Neva. Borodino skulle det vara. Hur ryskt låter det?
Inte för att jag vill skryta (jo det är klart jag vill), men förutom Stalingrad eller Volgograd och de numera ickeryska Narva och Poltava, tänkte jag att ”Dom menar nog Borodino (låter korsordsordaktigt), men det är väl bara en liten by”. Det finns visserligen en större ort Borodino i Sibirien, men så långt bort hade den redan frusna franska hären knappast något att göra. Varför platsen heter som den gör med fransk betoning på sista stavelsen och om den har något samband med släkten Borodin, övergår tillsvidare snitsarens uppslags- och googlingsförmåga att reda ut. Kanske någon annan vet mer?
Fantastiskt väder och verkligen lite vårkänsla, ser härligt ut! Har noterat hur talgoxen kvittrar utanför fönstret nu på morgnarna. 🙂
Snitsaren: Och jag som kände mig så duktig som kunde Narva och Neva… Borodinos hemlighet lämnar jag därmed åt någon annan att avslöja. Snitsaren till exempel, som kanske kan hitta svaret i KB:s luntor?
Andreas: Fågelkvitter är ett tvärsäkert vårtecken!
Om det kan glädja dig, så hade jag för min del glömt bort och fick googla slaget vid Neva (men det var å andra sidan läge sen).
(Glömt hade jag också att jag tydligen varit i Borodino och fått slagfältet visat för mig .Enligt Anna ordnades en officiell bussutflykt från Moskva där vi var på språkresa 1970, men det minns jag inget av)
Uppenbarligen inte en plats som slår en med häpnad alltså, Bordolino. Annars hade antagligen inte glömt besöket.
Ett MEGA-Grattis till både dig, sambon och löpningen. Vilka härliga bilder och vilket fantastiskt skönt sätt att spendera en äventyrsutflykt. Bästa.