Grimasch om kvällningen

Bad sambon fota min egenbehandling av vänster underben. Hade ingen aning om att jag kunde matcha Jim Carey i konsten att förvrida ett ansikte. Bildbevisen raderades ögonaböj.

Visste inte heller att jag antagligen varit fakir i ett tidigare liv. Att försöka bearbeta sin egen tibialis posterior är rent och skärt självplågeri. Men det går. Någorlunda.

tibi

För att övervinna självbevarelsedriften behövs först lite avtrubbning. Som en strawberry daiquiri. En fyra.

Därefter gör jag som naprapaten instruerat: lägger vänster underben över höger lår, placerar tummarna just innanför skenbenet, försöker hitta muskeln och trycker. Hårt. Riktigt jäkla hårt längs hela muskelns längd. Naglarna lämnar en kedja snygga, halvmåneformade märken längs benet. De sitter kvar i en halvtimme.

Teorin bakom är förstås att tortyren av muskeln ska påverka muskelns sena som passerar strax bakom och under inre fotknölen och fäster  vid fotvalvet. I praktiken har den svaga svullnad jag haft runt fotknölen nästan helt försvunnit. Jag tycker också att fotvalvet känns starkare och att foten inte längre faller inåt lika kraftigt.

Jag vill gärna tro att det är de åtskilliga hundralappar som hamnat i naprapatens ficka som har betalat sig. Men å andra sidan har jag inte heller sprungit på nästan två veckor…

Annonser

5 thoughts on “Grimasch om kvällningen

  1. Nog för att bilden är instruktiv som hämtad ur ”Löparens medicinska handbok”, men jag hade nog ändå gärna sett det plågade ansiktet för att få en riktig bild av övningen. Blir tvungen att pröva själv efter att ha stärkt mig med en googelsökning på ”strawberry daiquiri”…

    (Och visst kittlar det lite när jag klämmer i åderbråcken och bensåren).

  2. Orden låter i grunden klart positiva även om ditt grimaserande minspel dyker upp i förgrunden för min syn. Hoppas hoppas att det går åt rätt håll såsom med årstiden!

  3. Västgötskan: Lyckades till och med blåmärka mig själv. Tror inte att det var vad naprapaten tänkt sig.

    Malin: Nej. Jag svor lite åt katten men hon såg helt oförstående ut. 🙂

    Snitsaren: Censuren har självfallet ingenting att göra med att jag vill framstå i vacker dager. Jag är bara omtänksam, och vill inte orskada mina bloggläsare mardrömmar.

    Niklas: Jag väljer att se de små positivt signalerna, även om de är subtila. Tycker för övrigt att våren just nu också är väl subtil. Nu får hon banne mig sätta fart på kvasten, gumman Tö!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s