Vem vill inte springa här? Jag vill det definitivt!
Är faktiskt anmäld sedan flera månader tillbaka. Till Keb Arctic Run 2013. 43 kilometer, 1300 höjdmeter, runt Kebnekaisemassivet. Från fjällstationen upp till Tarfala, bergspris vid Kebnepakteglaciären, ner förbi Drakryggen, via Tjäktjavagge och tillbaka till stationen. Så vackert! Så häftigt! Säkert vråltufft. En drömutmaning helt enkelt. (Det hela blir etter bättre av att man förstås också måste ta sig till och från Kebnekaise fjällstation dagen före och efter tävlingen. Det innebär knappt två mils vandring från Nikkaloukta. Och till. Med en fjällmaras träningsvärk i låren.)
Jag vill så det nästan gör ont i hjärtat.
Vilda drömmar och planer är en sak. Bister verklighet en annan. Min verklighet stavas alldeles för lite träning, och sanslöst för lite löpning. Den illvilliga vänsterfoten tillåter inte många kilometer. Sex + sex i snöterräng vågade jag mig på i helgen. Gick hyfsat. Och nästa vecka ska jag på myokardscintigrafi, en hjärtundersökning som ska visa om hjärtat syresätts som det ska.
Snälla. Låt inte hjärtat göra ont av annat än orealistiska, bleknande drömmar.
blogg@bureborn 
Oj!
På spännvidden i detta inlägg finns inget att klaga. Uppdaterar först mina (detta märkliga år allt mer omfattande) medicinska kunskaper på Google, där bilderna på myocardscint bland annat lite olycksbådande visar Max och Bengt spelande schack (!)…, Njuter sedan av länken till fjällmaran, där visserligen bilden på sidan ”Anmälan” ger sjundeinsegelassociationer, men där annars redan bankartan sätter igång min fantasi och får snålvattnet att rinna… Ja, jag hoppas verkligen att du (eller törs jag säga ni?) får springa där i sommar !!!
Åh vad häftigt!!! 🙂
Oj, vad härligt! Hoppas det går vägen med både fot och hjärta så att det blir av!
håller alla tummar för att du ska gå göra verklighet av dina drömmar, och att hjärtat därmed där sådär starkt och friskt som jag tror att det är!
Ja, det tror vi på! För klart som fasen att du ska springa Keb!! Heja Sofia!
Jumper: Haha! Bildsökningen är ju klockren! Plogmobilen ger också oroande vibbar. Eftersom jag är totalt värdelös på schack får jag, om det blir aktuellt, knocka döden med någon typ av överraskningsmoment.
Jodå, nog törs du säga ni. Tanken är att M och jag ska springa tillsammans. Är vi inte i form för själva loppet kanske vi drar upp dit ändå, springer lite kortare rundor och agerar hejarklack till de som pallar hela utmaningen. Jag SKA springa i fjällen!!
Västgötskan: Visst är det coolt! Hjärnan blir helt euforsik bara att att titta på bilderna.
Anonym: Tack! Rehab av foten blir klart mer motiverande med den där bilden på näthinnan.
Jonna: Tack för tumhållningen! Jag känner mig ju pigg i hjärtat, så sannolikheten borde vara stor att jag blir helt friskförklarad nästa vecka.
Benet: Tro kan försätta berg, så det kör vi stenhårt på! Fast just Keb får gärna ligga kvar där hon ligger, eller möjligen dra sig ett par il söderöver. Där är en förbaskad lång bilresa dit upp.
Låter som en perfekt semester oavsett.
Vad beträffar googlebilderna på ”myokardscintigrafi”, har de nu dessbättre kompletterats med tre bilder på optimistiska löpare i vintermundering. Gissa vilka! Tolkar det som ett gott tecken.
Det är ju jäääättttteeeeläääännggggeeee till dess. Självklart kommer du att vara både springduglig och ha kutat många mil innan dess. Hör ju ända hit hur berget ropar ”välkommen bureborn”!Gör inte du det?
Jumper: Ja, men titta! Hm? De bilderna hör ju till ett helt annan inlägg. Ja, ja googles mysterium äro outgrundligt.
Ingmarie: Jodå, jag hör det. Absolut. Men jag är också en tjej som vill känna mig trygg med att jag klarar en utmaning om jag ska ta mig an den. Få löpta mil och en kropp som visat sig vara rätt skör gör mig otrygg. Men jag har inte gett upp hoppet!