Citerat från Jordbruksverkets webbplats:
”Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur.”
Grävlingar?
blogg@bureborn
Citerat från Jordbruksverkets webbplats:
”Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur.”
Grävlingar?
blogg@bureborn 
Haha, grävlingar! Varför skulle man vilja?? Vi har så mycket jättetama rådjur häromkring, kanske skulle ta ett sådan som husdjur, de är ju inte rovdjur liksom 🙂
Hahaha! Va…? Hur tänkte de där???? 😀
Ja, grävlingarna som sedan decennier bott under sommarhuset (som svärmor hyr) i skärgården är inte så ”sällskapliga” direkt (även om ryktet om artens aggressivitet är betydligt överdrivet med skrönor om ”kol i stövlar” och annat), men kanske är de trevliga om de tämjs, hur det nu kan gå till?
Fast å andra sidan, varför inte:
http://www.red.fever.nöjesgalaxen.se/2011/02/annorlunda-husdjur/
Noterar att de enda som måste vara tama är illrarna…
Grävlingar lär lukta förskräckligt illa har jag nu fått lära mig. Och även om det är en myt att de biter tills benen krasar, så känns det lagom lockande ha mysa med en stinkande grävling i soffan. Läcker diet dessutom: maskar och sniglar. Som man väl själv får gå ut och plocka i trädgården. Eller kanske har man grävligen nosande i koppel?
Jagande kolleger upplyste också om att grävlingar hålls som husdjur för att grythundar ska kunna öva på inför jakten. Man släpper ut sin icke-tama-sällskaps-grävling och låter hunden jaga fram den. Därav Jordbruksverkets tillåtande regler. Verkligen omysigt!