Jag springer i terrängen. Helst och oftast. Men nog fasen är det trevligare när skaren bär!
Isdygn i mars är välkomna. Vårsolen är trots allt så stark att den under ett par eftermiddagstimmar lyckas smälta det allra översta snölagret. Dagen därpå har ytan frusit och det krasar bara svagt när jag, kisande, springer över gnistrande vita fält. Över snövidder som bär min tyngd.
Alla dagar önskar jag mig inte barmark.
blogg@bureborn 
Det låter härligt. Sprungit har jag aldrig gjort på skaren – däremot åkt många fina längdpass (och några inte så lyckade då skaren inte hållit.)
Kommar att tänka på en fjällupplevelse. Arg tvååring springer ut i tunna kläder på skaren som bär henne. Efter springer hennes pappa – i meterdjup snö. Det var en rolig syn där dottern totalt dominerade situationen 🙂
Snorkkis: Fin-fint var det! Uh, skare som inte håller är vanskligt, både för skidåkare och löpare.
Anneliten: Hihi! Vilken syn! Snacka om att utjämna oddsen.