Nu har även läkarvetenskapen sagt sitt om min hjärtundersökning och regnbågsbilderna. Läkaren låter kort och gott meddela att man inte hittat några hållpunkter på kranskärlssjukdom. Hållpunkter känns som ett aningen udda ordval, men jag antar att det betyder piggt litet spigghjärta. Väldigt skönt att veta!
Så nu kan jag inte skylla mina nuvarande flåsiga löppass på igenkletade blodkärl i pumpen. Bara att inse; jag har sjukt dålig kondis!
Något slutgiltigt svar på vad som orsakade höstens genomklappning kommer jag sannolikt aldrig att få. Stressteorin får gälla som sanning. Vilket innebär att jag numer försöker vara mer lyhörd för den sammanlagda stressnivån i livet: på jobbet, privat och på träningsfronten. Det är helt enkelt inte läge för en stenhård löparsatsning när ekorrhjulet snurrar i 180. Inte för mig i alla fall.
blogg@bureborn 
Jisses, vilket SKÖNT besked vad gäller hjärtat.
Och vad gäller ekorrhjulet; Funderat på att kliva av? Eller åtminstone in i ett annat som ett inte snurrar fullt lika fort? Själv kastades jag in i en höghastighetscentrifug för ett tag sedan, men lyckades (bland annat med löpningens hjälp), hoppa ur och skruva ner varvtalet för egen del. Annars hade jag blivit knäpp och säkerligen också klappat igenom…
Sköt om dig! Fokusera på det viktiga; dig och de dina!
Skönt att höra!
Och det låter bra att du lär dig av ”misstagen”.
Kram M
Skönt besked, inte för att jag trodde något annat men ändå!
Fram till juni 2012 hade jag ett otroligt spännande, roligt, meningsfullt men också krävande jobb som projektledare för ett projekt mot Alzheimers sjukdom inom forskningen. Jag var först inställd på att fortsätta i samma roll med samma arbetsuppgifter i samma bransch men ”längre bort” vilket skulle betyda pendling till norrförort i Sthlm men sedan tänkte jag faktiskt om. Jag beslutade mig istället för att stanna kvar på företaget trots att forskningen lades ner. Jobbet är inte lika intressant eller tyvärr inte lika roligt men det ger mig tid och närhet hem och jag slipper mycket krav och press och har kort restid till jobbet. Det ger mig större frihet, större möjligheter att träna och hämta ungarna lite tidigare, saker som jag just nu i livet värderar högre än högintressanta arbetsuppgifter.
Jag har inte skrivit om detta i bloggen inser jag just…ocj ja, jag fungerar likadant, har jag mycket hemma/och eller på jobbet och/eller känner mig dränerad på energi så väljer jag ett lugnt distanspass, allra helst i skogen, framför ett tufft intervallpass!
Jag har trott på stressteorin hela tiden. Ingen klarar ett liv i 180 någon längre tid. Inte ens om man har ett piggt litet spigghjärta.;-) Jag har ju själv kört mig i botten så illa att jag blev tvångssjukskriven. Trodde att om jag gick med på att vara sjukskriven i 2 veckor så skulle allt bli bra. haha!
Korkad man är…
Ett år tog det. Innan jag kunde börja med 25%. Aldrig mer säger jag. Heller fattig, lugn och glad än rik, stressad och trasig.
Eller ännu värre….
Vad skönt att få det ”på pränt”! Även om jag också trott på stressteorin hela tiden. Stress är farliga grejer och definitivt inte värt att offra hälsan för. Skönt att du tar vara på dig och om kondisen nu är så dålig så kan den ju bara bli bättre framöver 🙂
Nog är stress den troliga anledningen – balansen i livet är så viktig. När hjärtat bråkar blir man ju verkligen orolig och det måste vara en fantastisk lättnad att nu äntligen få veta att det inte är något problem med pumpen. 🙂
men åh vad skönt att höra ändå! underbart! kram på dig.
Benet: Nog har jag funderat på att hitta mig ett pariserhjul istället för ekorrhjulet, men samtidigt trivs jag när det snurrar lite. Så just nu försöker jag istället använda vettiga strategier för att ta kontroll över hjulet. Som att säga nej. Väldigt effektivt.
Malin: Lite klokare hoppas jag att jag blivit. Även om den här gamla hunden är lite trögfattad. 🙂
Staffan: Aha, det var det som pågick i ditt liv i våras/somras. Tror det är oerhört viktigt att våga ifrågasätta de gängse normerna (som att man måste göra karriär) och välja sitt sätt att leva utifrån vad som pasar i livet just då. Från min horisont låter ditt val som det absolut rätta! Även om jag kan tänka mig att det inte var helt lätt att fatta beslutet, att utmanas på jobbet är ju oerhört kul.
Ingmarie: Oj! Var du så illa ute. Ja, då vet du sannerligen vad du pratar om! Själv klarade jag mig undan med blotta förskräckelsen, vilket jag förstås är oerhört tacksam över. Jag hade tur som en tokig helt enkelt.
Malin: Stress är verkligen ingen lek, och än svårare blir det av att även saker man tycker är roliga bidrar till ohälsosamma nivåer av stresshormoner. Roliga saker är ju så oerhört mycket svårare att välja bort.
Andreas: Eftersom hjärt- och kärlsjukdomar är ett genomgående tema i min släkt känns det oerhört skönt att veta att hjärtat funkar som det ska. Bara att ge järnet i löparspåret!
Jonna: Kram!
Välkommen i klubben ”Friska hjärtan med sjukt dålig kondis”. Här hemma i V-tuna är vi nu två…!
Jumper: Vi kanske borde ta fram en logga och komponera en hejaramsa?