På väg upp mot de Skotska högländerna tycker jag allt är frid och fröjd, men vägen dit längs M1 – nej usch! Och väl uppe ska vi ner igen, ta nåt jäkla spurtpris i Manchester. Eller om det är Liverpool.
Deltog i ett linjelopp genom Storbritannien idag. På spinningen. Ledaren försöker motivera oss genom att beskriva bansträckningen. Manar oss att ta ledningen i klungan. Eller att ligga på rulle när vi behöver dricka. Rätt kul idé faktiskt.
Men sen är det det där med kadensen och låtvalet. Hon gillar skränig musik, och låtar med ett bpm som tvingar benen att gå som trumpinnar om man ska hålla takten. Och in till Manchester (eller Liverpool) förväntas vi dessutom göra det stående. Flyger sånär över styret.
Jag är väldigt nöjd när det kuperade Wales blir synligt i fjärran och skramlet byts mot tunggungande rockmusik. Vrider upp motståndet och går in i min lilla bubbla. Klättrar.
Pulsen klättar också uppåt – äntligen! Dagens spinningpass var ett Spin Puls, vilket innebär att man har pulsband på. Allas ”pulsklockor” visas på en display på väggen.
Ledaren vill hela passet ha upp oss i gul zon. Min puls ligger envist mitten grönt. Tills vi är på väg från Wales mot målet i London. Knappt två låtar kvar. Då vaknar hjärtat och under sista rycket in mot Wembley arena lyckas jag nå 90 procent av maxpuls. Lagom till det är dags att kliva av efter 45 minuter på cykeln.
Min kropp är av ett segstartat slag. Efter dryga 35 minuter fattar den att det är dags att börja jobba. Så dags då.
blogg@bureborn 
Storbritannien runt på 45 minuter är skaplig fart. Jag är också imponerad av din förmåga att hitta glädjeämnen i all slags fysisk aktivitet, från jobbig skarsnöpulsning i den envist kvardröjande vintern till löpbandsintervaller och tråkigt cykeltramp i svettunkna gym. Det är är väl bara löpning i grupp på bestämda klockslag och över i förväg uppmätta sträckor med ordnad tidtagning, som du inte kan lura dig själv att gilla……
Tänkte samma som Jumper. Måste ha gått undan för att komma runt på ett spinningpass. Men himla kul idé! Allt som kan lura hjärnan och göra ansträngningen ännu roligare (kul är den ju redan ändå) är bra!
Tillåt en näsvis petimeter att undra hur du har tänkt angående rubriken. 🙂
Ja nog sjutton trampade vi på som små galningar. 🙂
Jumper: Träningslädjen infinner sig ofta, om än inte alltid. Tävlingsglädjen är lite mer svårflirtad, men det händer ju faktiskt att jag har jättekul under en tävling. De roliga upplevelserna glöms dock snabbt bakom tävlingsnoja.
Malin: Den påhittade resan lyfte helt klart passet ett snäpp, och lyckades distrahera sinnet när motivationen dippade halvvägs. En vindmaskien så hade allt varit perfekt!